Låt mig dricka cocktails ifred, gubbjävlar!
Lästid: 5 minuter
En kvinna som dricker cocktails solo i en bar. Infoga en antastande främmande man på väg att förstöra kvällen, hur ska det gå? Wine Tables krönikör Anna Norström skriver om en osynlig typ av service.
Krogpersonal pratar med varandra i hemlig kod.
Små gester, lappar, kodord, förkortningar.
En gång var jag på hajpade restaurang Persona på Torstenssonsgatan och fick se det mycket avancerade system där alla gäster har olika färger och former beroende på vilken typ av service personalen ska ge. Jag var uppmärkt som en oktagon, exempelvis.
Nu är jag min nya favoritstad i Italien som har ett sprudlande nattliv.
Klockan slår midnatt när jag kliver in på L’Antiquario, en speakeasy i Napoli. Stället som öppnade 2015 av den hyllade branschprofilen Alex Frezza har prisats med en rad utmärkelser och är just nu listad som nummer 78 på ”World’s 50 Best Bars”.
Ett ställe som man absolut inte får missa för sina pricksäkra cocktails, when in Napoli.
Jag reser ofta ensam i jobb och vill alltid helst sitta i baren. Men nu får jag ett bord en bit bort så jag ber att få flytta till en ledig barstol. Sagt och gjort. Jag beställer, och har precis tagit en första sipp på Pappice, en cocktail med bourbon, valnötslikör och vermut smaksatt med kaffe.
In på den lediga stolen bredvid hoppar en äldre amerikansk herre. ”Jag vill bjuda dig på en drink” säger han som öppningsreplik och jag tackar nej, jag har en drink redan och vill verkligen inte att någon främling ska casha upp eller styra mina dryckesval.
Kvällen fortlöper och den amerikanske herren, äh va fan – låt oss kalla honom gubbjävel, blir allt mer påträngande. Ägaren erbjuder en rundvisning av den pyttelilla baren, jag tar den, och får sedan en ny plats på barens kortsida bredvid några andra gäster. Så fort de går så är gubben där och tar stolen bredvid. Han vill bjuda på drinkar, chit chatta, lutar sig in alldeles för nära, och frågar vilket hotell jag bor på.
Jag sätter upp handflatan för att signalera ”NEJ och hejdå” och bartendern möter min blick med ”Är du ok?”. Jag nickar och ser hur han sedan signalerar vidare till Alex Frezza en bit bort. Jag dricker upp med näsan i mobilen och går sedan ut för en nypa luft.
Låt en kvinna som bara är här för stans bästa cocktails, inget annat, få dricka ifred!
En av bartendrarna kommer efter och frågar om jag vill att de ska be Gubbamerikanen att gå. Äsch, säger jag som har suttit själv i barer i allt från Bangkok till Mexico city, håll honom på avstånd bara.
Ny stolsflytt. Jag får en perfekt Mezcal Negroni, min favoritdrink, och det kan vara den bästa jag någonsin druckit, det här är en perfekt barkväll – om det inte vore för idioten som sitter och söker ögonkontakt från en annan del av rummet.
”Det finns mycket saker som gäster inte fattar pågår”, säger Alex Frezza.
”Om de visste hur mycket vi ser efter dom så skulle de säkert inte njuta lika mycket av upplevelsen. Men vi har ett tränat öga för att upptäcka röda flaggor och agera innan det blir problem. Vi checkar diskret in med gästen som blir utsatt, med ett ord eller en blick för att läsa av situationen”.
Han berättar att gubben var flaggad och att han redan innan jag kom hade kunnat förutse att denne skulle vara för på, därav min bordsplacering.
Ola Carlson, delägare av Lucy’s i Stockholm, är en landets mest meriterade bartenders. Hans ställe har bordsservering, som L’Antiquario visserligen, och säger att de därför är rätt så förskonade med gäster som stör andra.
”På Milk and Honey när det begav sig i New York så hade man som regel att en manlig gäst fick inte tilltala en kvinna han inte kände, utan det var tvunget att ske omvänt”, berättar han.
”En bra bartender har alltid din back.”
”Det är klart att vi i ett steg två säger till påträngande gäster, oftast män som är för på en ensam tjej, men det händer även om de är två eller fler”, säger Ola.
Jag frågar vart damrummet ligger på L’Antiquario och blir eskorterad dit av en bartender trots att det är bara några meter, något som jag reflekterar på först i efterhand. ”Toaletter är ett typiskt sådant ’grey area’ där det kan hända grejer” säger Alex Frezza.
”Stalking har blivit allt mer vanligt i tider med sociala medier”, säger han vidare.
”Gäster som ber oss hålla utkik efter bokningar som ser konstiga ut eller ger oss en bild på deras ex händer förvånansvärt ofta.”
Det värsta som kan hända är att rödflaggandet inte skett i tid och ”things get rough”. Som tur är händer det sällan. ”Vi har inte vakter så i värsta fall är det jag som ägare som får stänga av musiken, stoppa serveringen, tända lyset så att hela stället fryser och be gästen som betett sig illa att betala och gå, det funkar förvånansvärt bra”.
Det blir dags för mig att runda av kvällen.
Baren tar ledning och beställer en taxi till mig och en i personalen väntar med mig på bilen, ber chaffisen stanna kvar tills jag kommit in på hotellet. En typ av service som visserligen inte ska behövas men tyvärr gör den det och utan den hade jag haft en skitkväll.
Så, avslutningsvis: En tjej som sitter ensam och dricker i en bar är inte per automatik ute efter att ligga. Vissa av oss vill bara dricka vår cocktails i fred. Och betala för den med egna pengar, tack.
