Snålt och slarvigt, Guide Michelin!
Lästid: 5 minuter
Två nya enstjärniga krogar och Signum i Göteborg klättrar från en till två. Det blev resultatet när Guide Michelins delade ut stjärnor till Sverige. Snålt, men ännu värre är att krogbibeln missat att bjuda in en mottagare, skriver Wine Tables krönikör Anna Norström.
Att få en stjärna i den anrika franska krogbibeln är i princip varje kocks största dröm.
Igår delades de nordiska Michelinstjärnorna ut tillsammans på en gala i danska Odsherred.
Där fick de nya stjärnmatlagarna ta på en nysydd vit kockrock med utmärkelsen broderad på bröstet.
Men inte Petter Johansson på restaurang Ergo, för någon inbjudan damp aldrig ner hos honom och partnern Sanna Risberg som tillsammans driver stället.
Jag har själv ätit på restaurangen två gånger det senaste halvåret och var tvärsäker på att Petter, som har ett förflutet på trestjärniga Frantzén, och hans team absolut levererar vad som krävs. I lokaler med massivt ljusinsläpp står en potatiscylinder fylld med löjrom ut bland snacksen, våffelserveringen är redan ikonisk och ostvagnen har en egen ”parkeringsplats”.
Det var högst förvånande att det aldrig kom någon inbjudan hit: inte per post, på mejl, inte i mejlens skräpkorg, stället har ingen fax … men kanske hade guiden börjat att skicka brevduvor?
Så, när Ergos namn lästes upp intog ingen scenen. Restaurangens team var hemma i Stockholm.
– Vi blev så förvånade, men är väldigt stolta, säger Johansson. Alla har kämpat enormt mycket och att få en stjärna efter första året känns overkligt. Ska smälta detta och fira ikväll!
Som tur är hade man inte missat att kontakta hjärnan bakom den andra nya enstjärniga restaurangen Hoze, nämligen José Gabriel Cerdá Contreras. Han trädde på sin rock och sjöng Blinka Lilla Stjärna för sitt barn i tacktalet.
– Jag har aldrig ens blivit kontaktad av Guide Michelin under de femton år som vi varit öppna så inbjudan kom lite oväntat, skriver José i ett meddelande.
Stjärnan står ut lite extra eftersom Hoze inte har alkoholtillstånd.
José hoppas nu på att fler internationella gäster som besöker hemorten: ”vår fina fiskhamnsstad”. Och det var också till Göteborg som nästa storslam kom: Thomas Sjögrens Signum fick klättra upp ett hack, från en stjärna till två. Stället tilldelades även en grön Michelinstjärna för sitt hållbarhetsarbete.
Sjögren själv hade inte förväntat sig det här resultatet men några branschprofiler har gett mig tipset på förhand att det skulle kunna bli Guide Michelins näst finaste utmärkelse.
Slutresultatet för Sverige blev bättre än väntat men det är ändå snåljåpsfasoner. Man verkar bland Guide Michelins inspektörer helt ha gett upp att dela ut gröna stjärnor eller Bib Gourmand. Även om Ärla i Stockholm faktiskt knep en och det är extra piggt att Lotta Karlsson står vid spisen där och visar att inte alla måste vara män för att upptas i guiden. Lägg därtill Västergatan i Malmö tog hem en BiB.
Låt oss jämföra vårt resultat med Danmark som kammade hem en ny tvåstjärnig restaurang, sex nya enstjärniga, två nya gröna och hela sju Bib Gourmand.
Andra skrällar: För vad som känns som en kvart sedan – i början av maj, var jag på Färöarna och i samma veva öppnade restaurang Paz som nu fick två blixtsnabba stjärnor. Sushi Anaba i Köpenhamn brukar räknas till Nordens bästa omakase av välberesta foodies men har år efter år fått nobben av Guide Michelin fram tills nu då stjärnan de förtjänat så länge kom till ny adress i Nordhavn.
Tvåstjärniga Alchemist i Köpenhamn har flera framhållit som aktuella för att ta klivet från två till tre stjärnor och göra Noma, Geranium och Jordnaer sällskap men så blev inte fallet. De stannar på två men deras Lykke Metzger tilldelades ”Service award”.
När ”Sommelier award” skulle delas ut blev det ännu mer tydligt att Guide Michelins postiljon borde få kicken eftersom vinnaren André Bekker från restaurang Frantzén inte briefats om att han borde vara på plats. Istället uppstod stor förvirring för scenvärdinnan när Björn Frantzén tog emot priset i hans ställe. Senast en svensk vann samma pris, Emma Ziemann på Äng, så fick hon tydliga instruktioner om att vara på plats men inte varför.
Det är tydligt att inspektörerna inte lägger något större fokus på Sverige. Kanske beror det på att vi saknar ett program för att marknadsföra vår måltidsturism internationellt. Det finns inget ge och ta mellan oss och Guide Michelin, medan våra grannländer har (mot betalning) arrangerat de senaste galorna. Enligt min danske kollega, Søren Frank på tidningen Berlingske, så har prislappen att få arrangera den här galan varit 1,5 miljoner danska kronor. Budgeten för nästa års utdelning på Tivoli i Köpenhamn lär ligga på 12 miljoner för hela kalaset.
Att Danmark vet hur man satsar på gastronomisk turism, det är sedan gammalt. Sverige marknadsför sig (fortfarande) som ”Skandinaviens huvudstad” utan att skämmas men vad betyder det när alla som vet, de vet att Köpenhamn är norra Europas gastronomiska huvudstad?
Slutligen, så hoppas jag att Petter Johansson får sin kockrock budad till sig på Artillerigatan, helst med en flaska bättre årgångschampagne som plåster på såren.
Och till er kära inspektörer! Nästa gång ni är tillbaka här hos oss glöm inte att kolla in: Persona, Petri, Brutalisten, Ett Hem, La Tour, Jord, Naturaj, Frö, Åre Nature studio och Krakas krog.
