Gårdsförsäljning: Underbart – och löjeväckande
Lästid: 5 minuter
Andreas Grube har begått sin gårdsförsäljningsdebut – och slås av både nyhetens pirriga behag och en känsla av olust. Varför då, vad handlar det om? Läs här!
Nu under sommaren fick jag, som så många andra, min första upplevelse av gårdsförsäljning. Halleluja, som vi har väntat på det! Men ja, det var också en glädjebägare med en del smolk i.
Missförstå mig rätt, jag är verkligen för att gårdsförsäljning blev verklighet. Det är både ett fantastiskt sätt att stötta alla grymma producenter och ett sätt att som entusiast få upptäcka nya produkter. Däremot är känslan av att myndigheterna ”klappar med ena handen och slår med den andra” svår att skaka av sig.
Jag och min fru tog en tur till vackra Roslagen och hälsade på Norrtälje Bränneri, en av många skickliga hantverksproducenter vi har i landet idag. Norrtälje var snabba med att få allt på plats för att kunna sälja vid dörren, och personalen säger att det också varit stor tillströmning vad gäller både besökare och köp under sommaren. Vilket såklart är viktigt och avgörande för att kunna bedriva den typen av verksamhet.
Smått pirrigt
Själva köpupplevelsen, att ställa sig där i kön och gå fram till disken och lägga beställningen, var faktiskt smått pirrig. Som när man första dagen fick handla lagligt på Systembolaget, eller när man med åldern inne gjorde debut att beställa en öl i en bar. Det gav en underlig känsla av frihet, av mångfald, öppenhet och av att leva i ett sofistikerat land, på något outsägligt sätt.
Men det var ju de där grejerna innan…
Alltså, lyssna noga nu: Det här handlar absolut inte om kritik mot Norrtälje Bränneri, de är fantastiska. De lyckades verkligen skapa en härlig stund och jag tycker att alla borde åka dit. De skötte allt till punkt och pricka enligt protokollet.
Och det är väl där som skon klämmer.
För visst är det kul att få komma in i självas hjärtat av verksamheten, destilleriet, och lära sig ett och annat om just deras filosofi och produktionsmetoder. Vår guide gjorde dessutom ett lysande jobb. Däremot, när den där pliktskyldiga informationen om alkoholens skadeverkningar skulle dras blev det liksom … pinsam stämning. Den stackars guiden kände sig säkerligen obekväm med att vara tvungen att mästra en grupp på cirka femton personer där medelåldern låg runt 65 och där alla också betalat för att delta. Vi åhörare kände oss dumma för att det kändes som att vi plötsligt förvandlades till små barn som stod där med mössan i handen inför vår lågstadiefröken. Folk började skruva på sig, fnissa nervöst och flacka med blicken ner i marken.
Personligt intyg
För att verkligen manifestera det absurda i situationen får man efter avslutad rundvandring också ett ”personligt köpetillstånd”. Där står bland annat att läsa:
”Innehavaren har även erhållit muntlig information om att alkoholen har skadeverkningar och får härmed tillåtelse att förvärva max 70 cl spritdryck.”
Intyget kan däremot bara användas en gång, vill jag köpa något på plats igen måste jag gå igenom samma procedur en gång till.
Det som gör situationen så löjeväckande är dels att den kort och gott inte behövs: Man får givetvis inte delta om man inte har åldern inne och har man åldern inne känner man till att alkohol är ett nervgift som ska konsumeras i måttliga mängder. Och – framför allt – ser reglerna annorlunda ut på andra ställen där du kan köpa alkohol. Varför då?
Jag menar, herregud, om rätt ska vara rätt borde det stå en person i entrén på Systembolaget varje gång man kliver in och ge en kort föreläsning om hur farligt det är med alkohol. Åtminstone borde de väl trycka Folkhälsomyndighetens torra folder i handen på dig. Särskilt som man på ett destilleri eller bränneri som Norrtälje får tillåtelse att köpa max 70 centiliter sprit, medan jag på bolis kan gå in och köpa på mig hela butiken om jag så vill (och har råd).
Tänjer på regelverket
Och tänk er att sitta med vinlistan på en krog och vara redo att håva in en god pava, och så ställer sig sommelieren och börjar berätta om Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens riktlinjer. Dålig idé. Ingen skulle uppskatta det.
Lyckligtvis verkar det redan vara somliga producenter som tänjer lite på regelverket, och jag förstår verkligen det. Ingen inblandad har lust att känna sig vare sig dum eller mästrande.
Men framför allt är det den där grejen med dubbelmoralen. Det om något har jag extremt svårt för. Att något som är ett måste i ett sammanhang inte är det i ett annat.
Förhoppningsvis kommer den typen av orimliga regler försvinna, eller åtminstone revideras, över tid. Och till dess är jag givetvis mer än villig att stå ut med förtreten och det löjeväckande regelverket. För gårdsförsäljningen är här för att stanna.
