Sangiovese – Toscanas juvel
Lästid: 3 minuter
Sangiovese. Italiens mest odlade druva, stjärnan i välkända regioner som Brunello di Montalcino och Chianti Classico i Toscana och idag även i flertalet länder utanför hemlandet. Vägen till den självklara kvalitetsstatus som druvan har idag har dock varit lång då det historiskt sett tillverkats stora mängder dåligt vin. Så hur gick sangiovese från lågkvalitativt, överproducerat vin till de populära och hyllade vinerna vi dricker världen över idag?
Det första nedskrivna spåret av sangiovese finns i Toscana, början av 1600-talet. Det är även i Toscana de omtalade områden som Brunello di Montalcino, Vino Nobile di Montepulciano, Chianti Classico samt Chianti finns, områden som alla använder sig av sangiovese. Druvan är alltså Toscanas stolthet, men var den kommer ifrån är fortfarande debatterat. Det har länge tagits för givet att Toscana är ursprunget, men enligt den senaste av många teorier är den en naturlig korsning av cilegiolo, en druva lokal till Toscana, samt calabrese di Montenuovo som det i dagsläget endast existerar några få rankor av väst om Neapel. Det är alltså inte otroligt att sangiovese därmed kommer längre söderut ifrån och sedan spridit sig till Toscana där den nu gjort sig ett namn.
Sangiovese må ha varit omtalad länge, men inte alltid haft det goda rykte den har idag. Förr brukade druvan överproduceras vilket gav sträva, tunna och överdrivet syrliga viner, både i Toscana och i den närliggande regionen Emilia-Romagna. De flesta känner säkert till de bastklädda, runda vinflaskorna från Chianti med vin på sangiovese utspätt med större mängder av den lokala gröna druvan trebbiano som tog stor plats på marknaden under mitten av 1900-talet och framåt. Idag finns ett helt annat kvalitetsperspektiv på vinodling och vinmakning, många använder sig av bättre kloner av druvan samt arbetar med mindre skördeuttag. Det finns en stor mängd kloner av druvan att välja bland, alla med lätt olika karaktärsdrag. Den mest kända är klonen brunello, som isolerades av Ferruccio Biondi Santi, från kultproducenten med samma namn, under slutet av 1800-talet. Brunello-klonen är känd för sin mörkare färg, mer uttalade tanniner och ger några av de mest lagringsdugliga vinerna som finns på sangiovese. En annan omtalad klon är prugnolo gentile från Vino Nobile di Montepulciano.
I vingården växer sangioveserankorna gärna sig stora, så viss beskärning under säsongen behövs för att få fram den bästa kvaliteten hos druvorna. Sangiovese behöver en lång sommar med mycket sol för att hinna mogna och druvorna har tunna skal med klasar där bären sitter tätt ihop. Det kan bli ett problem vid regn sent på växtsäsongen. Då hinner druvklasarna inte alltid torka tillräckligt snabbt vilket kan leda till röta och druvorna går då inte att använda i vinmakningen. Vinodlarna måste vara noggranna med sitt jobb i vingården för att skydda druvorna under denna period, vilket görs genom att klippa bort löv så vinden kan passera genom klasarna lättare.
Med alla dessa förbättrade tekniker har druvan idag gått från tunna, strama och lågkvalitativa viner, till mer koncentrerade, eleganta och komplexa stilar. Det finns allt från de moderna så kallade supertoscanare, antingen på endast sangiovese eller blandat med druvor som cabernet sauvignon, merlot eller liknande till lättare, friskare och rödfruktiga stilar i Chianti Classico. En del producenter har till och med valt att nedklassificera sina viner till Toscana IGT för att kunna visa på en ny, modern stil av druvan. Då sangiovese idag spritt sig utanför Italien till platser som Kalifornien och Australien bland andra kommer vi bara se fler och fler stilar av denna fantastiska druva framöver, inte bara i Toscana utan världen över.
