Vinvärldens outsiders
Lästid: 8 minuter
Att vinvärlden till störst del är manlig och vit har nog inte undgått någon. Vad kan vi göra annorlunda för att få en större mångfald? Det frågade vi några av vinvärldens outsiders. Möt Jermaine, Yannick, Nadja, Frank och Hoby som förändrar vinvärlden inifrån.
Jermaine Stone – Cru Luv
– Jag tror att vi aktivt måste försöka rekrytera minoriteter och personer som idag inte är representerade i branschen. Det är så många som inte vet hur många möjligheter det finns inom vinvärlden, säger Jermaine Stone.
Som färgad och ett ungt hiphopfan som upptäckte vin i Brooklyn kände sig Jermaine Stone, grundaren av Cru Luv, ett New York-baserat vinkonsult- och marknadsföringsföretag, definitivt inte sedd. Hemma drack familjen nästan inget vin utan Jermains första minne av vin är från en tv-serie.
– Vinvärlden visste inte hur de skulle prata med mig som konsument. De representerade inte färgade personer, de representerade inte unga människor. Det är en av anledningarna till att jag grundade Cru Luv som är en kreativ byrå som arbetar för att blanda de bästa delarna av vin och hiphop på det mest autentiska sätt vi kan, berättar han.
Han började rappa, sökte skivkontrakt och fick under tiden jobb på lagret på en stor vinauktionsfirma i New York.
– Jag antog att den högsta positionen jag kunde nå var som logistikchef. När du inte har sett någon som ser ut som dig i en position som är mycket högre än dig, så förstår du inte dina möjligheter.
Efter ett par år bestämde han sig för att starta eget. Han satte ihop de två saker han älskar mest: hip hop och vin för att nå ut till en ung och svart publik. Idag reser han jorden runt och skapar nytt material som han delar i sina kanaler. För efterfrågan från vingårdar och vinregioner som vill nå ut till en bredare publik växer. Jermaine menar att i USA så skedde en stor förändring efter mordet på George Floyd och Black Lives Matter-rörelsen. Men det finns kvar att göra. Under sitt senaste besök i en berömd europeisk vinregion fick han vänta 45 minuter på att få beställa när alla andra fick förtur.
– Idag investerar de stora vinfirmorna mycket större summor pengar på att marknadsföra sina viner mot oss svarta och de förstår helt enkelt att det kommer att komma tillbaka som ekonomisk vinning. I slutändan handlar det alltid om pengar, säger han.
Yannick Benjamin – Wine on Wheels
Yannick Benjamin från New York var 25 år när han var med om en bilolycka 2003. Han blev förlamad från midjan och neråt och sitter sedan dess i rullstol.
– Jag hade arbetat som sommelier under många år och visste att det var det jag ville göra. Efter olyckan försökte folk runtomkring mig få mig att satsa på ett kontorsjobb men jag ville fortsätta att arbeta inom vinvärlden.
Direkt efter olyckan försökte han hitta någon annan rörelsehindrad i vinbranschen för att få råd – men han fann ingen. Han bestämde sig för att skapa Wine on Wheels, en organisation som vill göra vinvärlden mer uppmärksam på frågor som rör funktionsnedsättning.
– Genom Wine on Wheels visar vi att det finns möjligheter, att den personen inte är ensam. Vi försöker också få vinvärlden att tänka utanför boxen. Idag har hela branschen svårt att hitta arbetskraft. Tänk om de skulle anställa personer med funktionsnedsättning? Det kanske skulle ta lite längre tid att lära upp dem men de skulle definitivt vara lojala och hängivna och överlyckliga över att få arbeta, menar han.
Det mest irriterade är att saker förändras så långsamt.
– Till exempel så får vi inte flyga med vissa flygbolag om vi inte har en person som följer med och som inte är funktionsnedsatt. De stoppade min vän som är en paraolympisk atlet och som lever själv. Galet!
Han menar också en enkel sak skulle vara att alla sommelierutbildningar borde ha ett par rader på sin hemsida som säger att de välkomnar personer med funktionsnedsättning och vara öppna för att anpassa sitt utbud till de som är annorlunda.
– Mitt råd till de personer som har funktionsnedsättning och som vill in i branschen, koncentrera dig på det som är möjligt att förändra och var disciplinerad. Det man uppnår genom att kämpa ger alltid ett positivt resultat.
Nadja Karlsson – Dryckesexpert och transgender
Nadja Karlsson är dryckesexpert på Spritmuseum på Djurgården i Stockholm. Hon har alltid varit öppen om sitt könsbyte och en stark röst för HBTQ-rättigheter.
Karriären inom dryck startade när hon 1995 fick ett extrajobb på Systembolagets specialbutik för öl i Stockholm. Hon blev snart utbildare och började också skriva om öl, vin och whiskey för svenska tidningar. På Spritmuseum anordnar Nadja utställningar och provningar, ofta med en humoristisk och politisk underton. Hon tycker att hon alltid fått ett stort stöd från sina arbetsplatser.
– Jag har känt att vinvärlden är en bra plats för en transgender-person som jag. Vinvärlden är full av nyanser och jag tror att det finns en plats för alla, säger hon.
Vardagen kan dock vara tuff. Hon berättar att det dagligen är någon som pekar på henne och skrattar när hon går hem från jobbet.
– Jag har aldrig råkat riktigt illa ut men jag bor i en trygg stadsdel och i en storstad. Sedan är det ju så att jag inte kan åka till vissa platser. Vi hade en utställning om viner från Georgien och där är transgenders inte tillåtna, men ambassadören kom och han var bara tvungen att acceptera mig för det är jag som är dryckesexpert, säger hon.
Hon tycker vinvärlden är mer jämlik än för tjugo år sedan.
– Jag kommer ihåg när jag arbetade som journalist: när jag skrev under som Stefan Karlsson fick jag inga kommentarer men när det blev Nadja Karlsson, så kom kritiken. Ett tydligt bevis på att vinjournalistiken inte var jämlik och jag blev förvånad över att det retade så många att det var en kvinna som skrev om vin och sprit. Tänk om de hade vetat vem det verkligen var som skrev, säger hon och skrattar högt.
Frank Skaret och Hopy Wedler – Blindprovning på riktigt
Frank Skaret fick som sjuåring mässling och hjärnhinneinflammation och som konsekvens förlorade han synen från en dag till en annan. Han är utbildad musiker och spelar trummor i bandet De Synliga.
– Vi är på turné i Brasilien och spelar med en blind sångerska, berättar Frank över telefon.
Förra året gick han sommelierutbildning på The Wine Hub i Stockholm. Vinintresset har funnits sedan länge och han bestämde sig för att lära sig mer.
– Jag valde The Wine Hub för att det är nära mitt hem och så kände jag att The Wine Hub var motiverade att få det att fungera.
Det svåraste var materialet. Frank har en specialanpassad dator som gör om text antingen till syntetiskt tal eller till synskrift.
– Det är mycket kartor och ofta gör man om power points till PDF och då hoppar texten runt. Egentligen skulle det inte kräva allt för mycket att anpassa text och annat för oss blinda, menar Frank.
Synen är viktig när man studerar vin. Det är också det av våra fem sinnen som vi använder mest och som står för dryga 80 procent av den information vi tar in.
Franks råd till en blind person som vill gå sommelierutbildningen är att förbereda sig ordentligt innan varje lektion.
– Jag gjorde inte sommelierexamen av olika anledningar men synen är viktig och varför skulle jag få vara ett undantag? Då kan ju den som inte känner doft och också komma och vilja göra examen. Det är hela systemet som måste förändras i så fall, menar Frank.
– Då blir allt lättare, för oss som inte ser krävs det helt enkelt mer tid, säger Frank och tillägger – kan du inte skriva att Systembolaget borde göra all information tillgänglig för oss blinda? Idag så använder de bara grafik för att beskriva smaker och det kan min dator inte översätta. Det borde vara enkelt att skriva en text, eller hur?
Hoby Wedler är en amerikansk önolog och blind sedan födseln. Han håller provningar runtom i världen där alla deltagare får ögonbindlar för att visa hur vi kan använda doft och smak och prata om vin på ett annan sätt när vi inte kan se vad vi har i glaset.
– Det som förvånar mest är att vi är så ovana att sätta ord det på det vi doftar. Mitt råd är att använda vårt luktsinne så mycket vi kan, säger Hoby. Han menar att vinvärlden är traditionell och skulle kunna vara mycket mer progressiv. Hoby menar att man blir så handikappad som systemet tillåter.
– Finns det teknik och vilja så är vi inte mer annorlunda än någon annan, menar han.