Rosévinets värld med vinskribenten Anders Melldén
Lästid: 5 minuter
Sommelier och vinskribent Anders Melldén guidar med passion genom rosévinets historia och smaker. Med bakgrund i restaurangvärlden och utbildning från både Stockholm och Schweiz, kombinerar han kunskap och tillgänglighet i sin bok Rosévin: historien, vinerna & maten därtill – där han delar med sig av både fakta, myter och matmatchningar.
Anders Melldén är sommelier, utbildare, vinskribent och författare med bakgrund i restaurangbranschen. Han utbildade sig i Stockholm och Schweiz och undervisar sedan 2014 vid Vinkällan. Som skribent för bland annat Svenska Dagbladet, Gourmet, Livets Goda och Törst har han recenserat vin och skrivit om mat- och dryckeskombinationer för det svenska folket i decennier. Han är också författare till böckerna Rosévin: historien, vinerna & maten därtill samt Winesplaining: värt att veta om vin och Winesplaining: prova, lagra, njut av vin, där han förklarar vinets värld på ett lättillgängligt sätt.
Hur ser tillväxten ut i världen för roséviner?
Efter en liten dipp runt 2019-2020, bland annat under första pandemisäsongen, har marknaden stabiliserats. Nu ökar rosévin igen, om än lite mer försiktigt än runt 2010–2015 då det ökade explosionsartat. Just nu verkar världen hinka rosévin för knappt 4 miljarder dollar. Men allt beror ju samtidigt på vädret – en sån här svinkall vår som vi haft är inte bra för rosékonsumtionen.
Vilka trender ser vi inför rosévinssäsongen 2025?
Det går ganska långsamt med trenderna inom rosé. Ljus, laxrosa rosé i provencestil är fortfarande det säkraste kortet. Men folk har börjat våga smaka de mer färgrika också, som vi vinnördar har gillat länge. En trend som växer är också lambrusco – de bubblande italienska vinerna finns ju både som rosé och röda, och de har verkligen fått en revival.
Regioner som sticker ut med nyskapande?
Nja, nyskapande vet jag inte. Snarare är det återskapande regioner som Rioja, där fatlagrade, fylliga roséviner förr var grejen. Där hittar vinmakarna tillbaka till den stilen efter några års identitetskris. Sedan är ju pinotregioner bra på rosé – vare sig de ligger i Tyskland, Österrike, Frankrike eller någon annanstans. Jag gillar också det fåtal sydafrikanska hantverksroséer som hittar till oss.
Hur påverkar tillverkningsmetoden rosévinets färg, smak och stil?
Ganska mycket – som allt vin. Urlakningstiden av druvornas skal är det som styr färgen på ett rosévin. Längre urlakning, mer färg – och på köpet kommer fyllighet och lite tannin. Sedan är det kul med dem som vågar satsa på lite fatlagring, och en del kör till och med lite amforalagring.
Vilka druvor är vanligast förekommande i rosévin?
Grenache är väl rosékungen, tillsammans med andra ”sydfranska” druvor som carignan och cinsault. Grenache är naturligt lite brunröd viket ger en vacker färg på vinet. Dessutom trivs den i varma, soliga klimat. Pinot noir har också blivit ganska vanlig rosédruva.
Varför anses vissa roséviner vara lagringsdugliga medan andra bör drickas unga?
Precis som med andra viner beror det på vinmakarens ambitionsnivå. Noggrant urval av druvor, noggrann tillverkning, kanske med lite fatlagring – då skapas ett stabilt vin som kan lagras. Färgen spelar egentligen inte någon roll – utom att ett mörkare rosévin kan ha lite mer ”skydd” i form av antioxidanter; färg och tannin. Ofta kan man gå på priset – dyrt rosévin är mer lagringsdugligt än billigt. Om det inte är dyrt för att vinmakaren lagt en massa pengar på flaskor som ser ut som pråliga lampfötter, förstås …
Hur skiljer sig rosévin från olika regioner, som Provence, Tavel eller Rioja – och vad säger det om terroirens betydelse?
Rosévin är lite som vitt vin. Druvorna ska ha hög syra och ge friska, fräscha smaker. Därför växer de helst i karg jord i svalare delar av de soliga områdena. Till exempel nära havet eller på någon blåsig höjd. Oftast skördas druvorna tidigare än om druvorna skulle gå till rött vin, då framhävs syran. Provencerosé görs av druvor som växer ganska nära havet och skördas tidigt. Det plus vinmakningen ger den lätta, ljusa och friska stilen. Tavel ligger i södra Rhône, är lite varmare och ger lite rikare druvor. Det, plus vinmakningen som har längre urlakning, ger fylligare rosé med högre alkoholhalt. Riojas roséviner kan vara lite mittemellan, beroende på var i regionen druvorna vuxit. Där spelar vinmakningen stor roll – vinerna kan skifta en hel del i stil.
Vad passar rosévin till för mat?
All mat! Åk till Provence en sommar och du kommer dricka ljus, kall rosé till grillad biff med pommes. Vilket såklart är jättegott – särskilt där, där det är varmt. Men det är klart, vissa saker passar bättre än andra. Generellt gillar jag rätter med markerad sälta och syra till rosé. Alla rätter där en grillad citronhalva känns rätt som tillbehör funkar, oavsett om det är fisk, kyckling, fläsk eller kalv. Klart godaste kombon är med pissaladière, ett slags sydfransk pajpizza med sardeller och konfiterad lök. Mums!!
