Sicilien – så mycket mer än Etna

Sicilien är den största ön i Medelhavet – totalt 280 kilometer bred och som längst ungefär 9 mil från norr till söder – och på sätt och vis utgör ön ett litet vinland i miniatyr; här finns en stor variation vad gäller stilar, mikroklimat och jordmåner. Det är också den region i Italien som är störst vad gäller area vinmark – cirka 139 000 hektar – och den näst största vad gäller produktion.

Man har hittat bevis för att det producerades vin på den här soliga ön redan 4 000 år före Kristus, och ja, klimatet lämpar sig väl för vinproduktion: Det är soligt och varmt men med svalkande havsvindar och måttlig nederbörd, vilket lämpar sig för vinodling såväl för som produktion av bland annat oliver och citrus.

Från klarhet till klarhet

Ironiskt nog var det de här fantastiska förutsättningarna för vinodling som också drog ner Sicilien i lågvattenträsket: på grund av höga skördeuttag var Sicilien länge mer känt som ursprung för halvkassa bulkviner, men de obalanserade och trista vinerna skrämde till slut bort konsumenterna.

Sedan ett antal decennier tillbaka, med fokus på både förbättrad teknologi och lägre skördeuttag, har kvaliteten gått från klarhet till klarhet och idag är Sicilien hemvist åt massor med producenter som gör intressanta, karaktärsfulla viner med ursprungsidentitet och toppkvalitet. Förr dominerades produktionen nästan uteslutande av stora kooperativ, men idag finns hundratals både stora och små enskilda producenter av kvalitetsvin.

Precis som på många håll i Italien har man på Sicilien – glädjande nog – värnat om de inhemska druvsorterna. Vad gäller röda druvor är det framför allt de här man talar om:

Nero d’avola:
Kallas ibland även för ”calabrese” och är den mest odlade röda druvan på ön. Den ger viner med djup färg och fylliga smaker, samtidigt med bra syrakick och hyfsat mjuk tanninstruktur.

Nerello mascalese:
Den näst mest odlade röda, och en druva som ger eleganta, finessrika rödviner med skjuts i syran och en härlig örtighet. Ofta betydligt ljusare i färgen än nero d’avola, och trivs särskilt bra i de vulkaniska jordarna runt Etna.

Frappato:
Historiskt sett en druva som mest använts i blends men som idag allt oftare får ståta på egen hand. Kan ha en charmig floral parfym och har fått ett rejält uppsving bland annat tack vare trendiga unga vinmakare som Ariana Occhipinti. Druvans DNA sägs ha släktskap med sangiovese.

Vad gäller vita druvor är det framför allt de här som är av vikt:

Cataratto:
Den mest planterade vita druvan på Sicilien. Tenderar att bli ganska mjuka i stilen, med härligt torr känsla, gott om mogen citrus och lite fyllighet i munnen.

Carricante:
En druva som är kopplad till Etna och som ger viner med härligt mineralisk krispighet och sjung i syran.

Till produktionen av öns kända starkvin Marsala (läs mer längre ner) blandas catarrato också med druvorna grillo och inzolia. Dessutom odlas en del internationella sorter som exempelvis chardonnay, syrah och cabernet sauvignon.

Sicilien har totalt 23 DOC:er och en DOCG, varav jag tycker att inte minst följande är värda att lägga på minnet:

Cerasuolo di Vittoria:
Öns enda DOCG, belägen vid det sydöstra hörnet. Här temperaturerna relativt höga medan altituderna är låga. Lagstiftningen kräver att 50-70 procent av vinerna utgörs av nero d’avola och resten frappato. Vinerna blir både djupa och välstrukturerade med gott om körsbär, jordgubbar, lakrits och lite läder. Långlivade viner.

Alcamo:
Ligger vid den nordvästra delen av ön, cirka tre mil från Palermo, och består av ungefär 20 000 (!) hektar vinmark. Här görs både röda viner på nero d’avola, cabernet sauvignon, merlot och syrah, samt vita på framför allt cataratto.

Etna:
Här är det framför allt den röda nerello mascalsese och den vita carricante som gäller, och Etna har ett klimat som skiljer sig rätt markant från resten av ön. Utöver de vulkaniska jordarna går det här att komma upp rejält i altitud samtidigt som soltimmarna är många. Vinerna härifrån har generellt både en elegant finess och solmogen rödbärighet, ackompanjerat av rökig mineralitet, blodapelsin och torkade örter. En spännande del av Sicilien att följa och där det finns gott om fantastiska viner att hitta.

Marsala:
Starkvin som produceras i byn med samma namn, belägen vid öns sydvästra hörn, och som länge var det som Sicilien var allra mest känt för i vinväg. Produktionsmetoden liknar den vid portvin och sherry, det vill säga att man spritar upp vinet innan jäsningen är klar, vilket både ger en viss sötma och en högre alkohol. Görs i flera olika varianter, både vad gäller söthetsgrad och lagringstid. Brukar vara ett populärt vin att använda i matlagning.

Passito di Pantelleria:
Dessertvin från den lilla vulkanön Pantelleria sydväst om Sicilien, nära Nordafrikas kust. Görs på en druva som heter zibibbo (även kallad moscato di pantelleria) och som bjuder på blommighet, söt torkad frukt och lite mineralitet.