Sydafrika – en vinhistoria

I ett litet område i det sydvästra hörnet av den afrikanska kontinenten ligger natursköna Western Cape. Detta är en av Sydafrikas mest kända provinser och förutom att vara ett mycket attraktivt turistområde så är detta också hjärtat i den Sydafrikanska vinindustrin.

Det var här de första holländska bosättarna banade väg för vinproduktionen redan för över 360 år sedan. Genom import av europeiska vinrankor, ett gynnsamt klimat och en längtan efter ett lukrativt jordbrukssamhälle spred sig snart vingårdarna från platserna kring Kapstaden vidare ut på landsbygden. Stellenbosch, Paarl och Franschhoek blev snart kända områden för odling och produktion av vin. Men de viner som först skulle sätta Sydafrika på kartan som ett vinproducerande land var de söta skatterna från Taffelbergets södra sluttningar – i Constantia. Dessa sent skördade muscatviner exporterades till Europa under mitten av 1700-talet och blev omedelbart omskrivna som några av världens bästa. De dracks av kungar och adelsmän, konstnärer och stora krigsherrar och det sägs att självaste Napoleon ska ha önskat ett glas av favoritvinet Vin de Constance där han låg på sin dödsbädd.

Men under 1800-talet ställdes allt på ända. Sydafrika härjades av krig och interna strider, vinlusen kommer på besök i mitten på 1880-talet och när man tog steget över i det nya århundrandet så var det med en raserad vinindustri i famnen. Lösningen kom att bli ett nystartat, statligt ägt, kooperativ som gick under namnet KWV. Med hjälp av teknisk innovation, hårt hållna regler för odling och ett närmast diktatoriskt styre över vinindustrin fick man så småningom ordning på skeppet. Kvaliteten ökade, priserna steg och exporten kom igång igen. Men allt medan produktionen av vin stabiliserades så gjorde landets politiska ordning det motsatta. Apartheid gjorde sitt intåg i Sydafrika och som en effekt av det kaosartade politiska läget stängdes den sydafrikanska vinproduktionen in i ett vakuumliknande tillstånd. Exporten minskade i samma takt som influenser från omvärlden drastiskt skars av. Men så, efter det första demokratiska valet 1994 kommer den förändring som landet väntat på. Mandela svärs in som president och landet påbörjar sin resa mot ”det nya Sydafrika”. Vinindustrin är inget undantag.

I det här läget har KWV lämnat sin position som det statliga monopolet och alla de producenter och odlare som verkat under den tidigare organisationen får plötsligt möjlighet att följa nya vägar. Exporten öppnas upp, resor till nya länder blir mer tillgängliga, inspiration och kunskap från andra kontinenter flödar in och vi ser början på en vinrevolution.

De rådande trenderna i landet går mot mer personliga uttryck. Stor vikt läggs vid att identifiera de bästa växtplatserna, plantera rätt druvor på rätt platser och att utnyttja den exceptionella terroir som landet har att erbjuda. Man söker svalare klimat, introducerar nya klimatanpassade druvor och elegantare vinstilar där landets egen identitet får stå i centrum.

Så trots en 360 år lång historia som vinnation kan man säga att Sydafrikas vinindustri mer bör betraktas som en knappt 30-årig ungdom. Nu är man inne i landets mest blomstrande fas och vinrevolutionen har bara börjat.