Det pyser och bubblar bland plommon, vindruvor och äpplen

Det torra fruktvinets återkomst

Jag har träffat ett gäng fruktvinmakare som alla tror på framtiden för frukt- och bärvin. Något som egentligen kommer från dåtiden. Fruktvin har en lång historia bakom sig och långt innan vi kände till namnet Bourgogne i Sverige jäste vi det som växte runtom oss för att skapa berusande drycker. Anledningen var att det på 1700-talet var rejält dyrt att importera vin, samt en önskan om självförsörjande. Dessutom tyckte vi faktiskt bättre om vårt vin på hallon, en tradition som tyvärr glömts bort. Men nu har det åter börjat jäsa på ett helt nytt sätt, framför allt, i våra hemtrakter men också världen över och det som kommer fram är en ny ung stil av fruktviner och samfermenterat vin. Det vill säga där man jäser vindruvor ihop med frukt.

Estlands pinot noir

– Jag drömmer om att frukt och bärvin ska bli allt mer populärt i världen, och att folk någon gång ska tröttna på druvviner och försöka hitta något helt nytt, säger Tiina Kuuler som driver Valgejõe Veinvilla vineri i Estland och håller kurser i vinmakning av frukt och bär.

I Estland finns en tradition av att tillverka eget vin hemma och nästan varje familj har sina egna recept. Det som är nytt är att vinerna har börjat tillverkas och säljas utanför hemmen, och gått från söta lågkvalitativa viner till torra kvalitetsviner som får ligga på sin jästfällning och lagras på fat. Veinvilla vineri var de första att började sälja fruktvin i Estland och idag finns det uppskattningsvis ca. 25 vinerier i landet. Tiina är själv sommelier och hennes viner är skapade för att passa till mat och de serveras bland annat på två Michelin-restauranger, en i Ryssland och en i Tyskland.

– Vårt vin på aroniabär är som en estnisk pinot noir. Det är inte tungt eller fylligt utan torrt och lätt i stilen och matchar samma mat som du matchar till en pinot noir. Om du gillar tempranillo brukar jag säga att du istället ska prova vårt vin på svartvinbär och om du tycker om en fatad chardonnay ska du prova vårt ekade äppelvin.

Exporten från Estland är liten, framför allt i pandemins spår, och det mesta säljs till privatpersoner. För svenska producenten Fruktstereo är det däremot tvärtom. En liten del av deras fruktviner går att köpa på Systembolaget medan hela 90 – 95 % exporteras till länder som USA, Kanada, Japan och Norge där marknaden är långt större än i Sverige.

Fruktstereo, redan kändisar i USA

Frukstereo som är belägna i Skåne drivs av Karl Sjöström och Mikael Nypelius. Även de är sommelierer i grunden. De driver import för vin och 2016 gjorde de sitt första fruktvin på plommon och äpple. När Jancis Robinson skriver om nya trender lyfter hon duon och de porträtteras även i Isabelle Legerons bok ”Natural wine” med ett nytt kapitel som enbart handlar om samfermenterade viner.

– Anledning till att vi vill göra fruktvin är att vi vill hålla oss inom ramen för vad som går att odla i Sverige. Varför göra något som de gör bättre i Bourgogne eller Katalonien. Vi har ju vårt eget uttryck i Skandinavien, menar Mikael Nypelius.

Liksom andra producenter av fruktvin tror Fruktstereo på att trenden kommer växa. Idag har de egna 13 hektar odlingar i Haväng på Österlen där de odlar mestadels plommon, äpplen och druvor. De samarbetar även med Magnus Nilsson (tidigare Fäviken) som har odlingar på Bjärehalvön.

– Vi har stora planer på hur vi kan utveckla odlingen och har börjat plantera in rankor bland äppleträden. På samma sätt som vi blandar frukt i flaskan vill vi att de ska växa ihop i vingården för att vi ska kunna göra single terroir cuveer som utstrålar en och samma växtplats och ursprung. Det är drömmen, och om några år är vi där.

Fruktstereo låter sina fruktviner jäsa spontant och har ett eget ungt, kaxigt uttryck fullt av experimentlusta. 80 % av sortimentet är i pet nat stil där vinet buteljeras innan det jäst klart, vilket ger ett bubbligt vin. Mikael beskriver deras stil som ”ett kärleksbarn mellan tysk riesling, burgundisk pinot noir, plommonöl och frisk prosecco” och skrattar. Även de gör svenskt fruktvin som ska kunna kombineras med mat.

– Eftersom jag och Kalle kommer från en fine dining värld så tänker vi som sommelierer på hur vi skulle vilja matcha maten. Jag ser enorm potential i fruktvin. Det är viner som är snustorra, har hög syra, låg alkohol och du kan få häftiga utbyten.

Ett framtida internationellt vinland

Ett vin som tagit plats på den estniska matscenen kommer från de trendiga fruktvinmakarna Mamm&Frukt Pärnu Winehouse (mamm betyder bär på estniska) ett familjeföretag i två generationer som bland annat gör ett torrt rabarberbubbel på den traditionella metoden.

– Vi anser oss vara den nya lekfulla generationens producenter. Estland som vinland är så ungt, så vi tror att det är okej att lyda gamla världstraditioner, men det är också väldigt okej att leka och experimentera med ny teknik, eller bara göra saker lite annorlunda, säger Helen Huberg som jobbar i vineriet.

Hennes pappa startade Mamm&Frukt och idag har det utvecklats till en hel verksamhet. Bland vinerna finns rött torrt vin på svartvinbär och aroniabär, vitt torrt vin gjort på vita vinbär, ett halvtorrt rosé på hallon, som är helt underbart, ett halvtorrt vitt på ingefära och havtorn och ett halvtorrt rött på lingon. Dessutom flera mousserande där rabarbervinet gjort på traditionell metod är mest populärt. I jäsningen tillsätter de socker för att få upp alkoholhalten till en nivå som motsvarar vinerna vi är vana vid från övriga Europa.

– Den allmänna vinvärlden håller på att utvecklas. Nya generationer är nyfikna och utforskar mer annorlunda, naturligt och till och med konstigt vin. Varför inte experimentera med fruktviner? Det är fortfarande en väldigt nischad marknad, men det utvecklas hela tiden.

För Helen som lämnade livet i Tallin för att göra vin i semesterorten Pärnu har vinmakningen blivit en livsstil och känslan av att skapa ett värde från grunden känns ovärderligt. Även Mamm&Frukt är övertygade om att de har framtiden för sig.

– Det som också håller oss i gång är att vi tror att Estland kan bli ett internationellt känt vinland. Eller ett fruktvinland om man ska vara exakt, avslutar Helena.