Pinotage – Sydafrikas egen druvsort
Lästid: 3 minuter
Lördagen den 9 oktober är det pinotagedagen, en dag som firas över hela världen i vindrickande länder. Druvan har sin födelse i Sydafrika och Maja Berthas tar oss med längs dess brokiga historia in i nutid.
Allt börjar med Professor Ambraham Izak Perold och hans resa runt jorden i jakt på spännande druvmaterial som skulle kunna berika den Sydafrikanska vinnäringen. Med den Sydafrikanska regeringens välsignelse, och plånbok, lyckades Perold skrapa ihop inte mindre än 177 olika druvsorter som sedermera landade i kartoteket på Stellenbosch University. Som dekanus för jordbruksfakulteten arbetade Perold hårt med att skapa nya hybrider och korsningar som skulle vara till gagn för vinnäringen och 1925 kom hans lyckade genombrott. Genom att korsa druvorna pinot noir och cinsault (även benämnd hermitage) blev han den lycklige fadern till landets nya druva – Pinotage. Men bara två år senare blev Perold förflyttad till landets statliga monopol KWV och den nya druvans existens hamnade i ett oförutsägligt limbo. Perolds efterträdare lyckades dock rädda de ursprungliga plantorna och utvecklingen av pinotage var räddad.
Åtskilliga år senare var den kommersiella produktionen av pinotage ett faktum och första gången som druvan finns utskriven på en etikett var 1961, då på vinet Lazerac Pinotage från 1959.
Pinotage blev snabbt en populär druva på den inhemska marknaden. Med sin fantastiska växtkraft, sitt tidiga mognande och potentiellt höga sockerhalter gjorde druvan stor succé och planteringarna ökade. Den var vigorös och skapade viner med stor smak som tilltalade den lokala gommen. Pinotage visades upp för den internationella vinscenen, oftast på pressresor som gjordes till landet, men dessvärre var dessa skribenter inte lika entusiastiska. Druvan fick så småningom ett rykte om sig att ha märkliga bismaker och att den bäst skulle vara lämpad för bulkvinsproduktion. Den sydafrikanska vinnäringen blev plötsligt lika splittrad till druvan som omvärldens vinälskare och många buteljer gömdes undan i vinkällare medan fokus skiftade mot mera internationellt gångbara druvsorter. Trots ett internationellt motstånd fanns det producenter som kämpade hårt med att förfina pinotage och verkligen utveckla dess fulla potential – Beyers Truter på Kanonkop var en av dem.
1991 tilldelas så Kanonkop Pinotage priset Robert Mondavi Trophy för tävlingens bästa röda vin och Beyers Truter blir nominerad till International Winemaker of the Year. Nu är det som om myntet vänder i luften och plötsligt blir pinotage ordet på allas läppar. De tidigare bortglömda flaskorna som legat gömda i gamla vinkällare plockades fram och korkades upp. Med vidgade ögon kunde man så konstatera att pinotage var mer lagringsduglig än vad många någonsin hade kunnat tänka sig. Jag har själv fått äran att prova flertalet flaskor med mer än 40 år på nacken och kan bara instämma i lovsången.
Idag är pinotage fortfarande en vattendelare – både bland producenter och vinälskare. Men utvecklingen går snabbt framåt och stilen är inte längre ”en och samma”. Man har lärt sig att hantera druvan och dess enorma växtkraft. Här gäller försiktighet och noggrannhet. Man måste beskära rankan på rätt sätt, man måste skörda med precision och vinmakningen av pinotage är inget för nybörjare. Skördefönstret är kort om man vill göra vin av kvalitet. Många nya stilar har också sett dagens ljus och numera är pinotage inte bara synonymt med kraftpaket som fått sällskap av mycket ny ek, vi hittar även finstämda och eleganta exempel som närmast ger burgundiska associationer. Så, släng dina gamla fördomar i källaren och upptäck Sydafrikas egen druva, nu när den ser en revolution som aldrig förr.
Tre producenter och fyra viner att prova:
Kanonkop Estate Pinotage 2018, Sydafrika, Simonsberg-Stellenbosch, Nr 95703, 299 kr
Det känns ju lite som att dricka av historien när vi 30 år efter Robert Mondavi Trophy kan få äran att sippa på en flaska av Kanonkop Estate Pinotage. Här får vi en klassisk stil som är stram, fruktdriven och med stor pondus. Bland de mörka bären och den finstämda fatkaraktären kittlar en lätt charkig karaktär i gommen. Mitt på tungan skiner en varm känsla av solmogna hallon och en lätt söt ton av viol letar sig ut på sidorna i munnen. Mycket välgjort vin som utan problem håller flera år i källaren.
Jacobsdal Pinotage 2006, Sydafrika, Stellenbosch, Nr 93723, 349 kr (1500 ml)
Jacobsdal har länge varit en av Sydafrikas mest framstående pinotage-producenter, men snart går denna era ur tiden. Länge var familjen Dumas och dess viner ett av flaggskeppen i stora Distell’s portfölj. Nu är därmed samarbetet med Jacobsdal avslutat och de flaskor som finns kvar under detta klassiska märke har faktiskt köpts upp av den svenska importören. Vinet är visserligen utvecklat, men långt ifrån sin topp. Smaken påminner om en promenad i en höstskog, där svampar skjuter upp ur myllan och färgade löv virvlar runt gummistövlarna. Plötsligt möter man en häst och man snuddas av en doft av stall och läder. Passa på att norpa hem en del av den här historien, innan den försvinner helt.
Jacobsdal Pinotage 2006, Sydafrika, Stellenbosch, 93723, 349:- (1500 ml)
Under nästa vecka släpps även årgång 2005 (BS 53524, 389:-) på magnum i beställningssortimentet.
David & Nadia Pinotage 2020, Sydafrika, Swartland, Nr 90240, 169 kr (Säljstart i TS 26/10)
Om man är skeptisk till pinotage brukar detta vara en riktig ögon-öppnare. Vinet är gjort i en mycket modern och elegant stil där frukten känns pigg, ljus och frisk – helt i linje med producentens signum. Här sjunger druvan solo och tonerna är vackert spröda med smak av kanderade citrusfrukter, jordgubbar och kanel från Ceylon. Ett riktigt mästerverk till en blygsam peng.
