Unga vinmakare i Portugal hyllar sitt ursprung
Lästid: 4 minuter
Från saltstänkta vingårdar vid Algarvekusten till Lissabons soldränkta vindistrikt och Dourodalens branter. Vår vinskribent Karin Ericson har rest från söder till norr i Portugal och besökt landets äldsta liksom några av landets yngre vinmakare för att upptäcka ett vinland som vibrerar av ny energi och liv.
Portugal är femtiofem mil långt och femton mil brett med lång kustremsa där Atlantens vågor sköljer in. Känt för portvin, field blends och kraftiga röda viner på touriga nacional.
Som på så många andra platser världen över är Portugal i förändring och vinmakare satsar allt mer på inhemska druvor och värnar om gamla traditioner. Något som gör vinlandet mer intressant än någonsin och lämnar mig med en ny kärleksrelation till landet. Under min resa besöker jag såväl landets äldsta vinhus José Maria de Fonseca, som fortfarande drivs inom familjen och som en gång revolutionerade Portugals vinnäring med vinet Periquita, såväl som yngre vinmakare med visioner.
Fitapreta ger liv åt bortglömda druvor
En av de som går i framkant är den spännande och drivna António Maçanita som tar emot med ett brett leende och fullt av entusiasm. En före detta rugbyspelare som har vingårdar i fyra regioner från Azorerna och Dourodalen till Évora i Alentejo – landets största vindistrikt, trettio minuter från Lissabon. Här i det soldränkta landskapet ligger vingårdarna utspridda beroende på var det finns tillgång till vatten.
Domänen Fitapreta ligger i ett historiskt gods från 1300-talet där António byggt ett modernt vineri för hantverksvin och den röda tråden i hans projekt är att ta vara på det lokala med respekt för historien.
– Varför ska vi använda nya druvor när vi har gamla som vi kan återupptäcka? Varför ska vi bygga nya vinhus när det finns gamla byggnader vi kan ta hand om? Alla mina projekt har en sak gemensamt, att värna om ursprung.
Sedan 2008 har vinmakaren, som redan på universitetet blev känd som en rebell, gått sin egen väg.
– Det året gav kommunen i Alentejo tillåtelse att köpa druvor från andra regioner för att göra vitt vin. Jag tyckte det var absurt och gjorde då i stället mitt första vita vin från blå inhemska druvor.
António Maçanita jobbar ekologiskt, med vildjäst, bush wines och dry farming. 2018 upptäckte han en femtio år gammal vingård, ”Chão dos Eremitas” med bortglömda druvsorter och har nu lanserat det enda endruvsvinet från Alentejo gjort på tinta carvalha, som ger ett elegant rött vin med paralleller till nebbiolo. Den här vingården ger ytterligare möjlighet för Fitapreta att vara en föregångare för arbetet med inhemska varieteter.
– Jag vill visa min kärlek till Alentejo och ju mer jag gräver i det, desto mer upptäcker jag som vi kan göra. Det finns så många inhemska druvor.
Nytt vinliv i Alenquer
Solen håller på att gå ner i Alenquer och skapar en magisk lila himmel över de böljande vingårdarna. Det är knäpptyst och inte svårt att förstå att familjen valde att slå sig ner, just här 1987, i distriktet som tillhör Lissabon. Quinta de Chocapalha startades av Paulo och Alice Tavares och döttrarna Andrea och Sandra för att få ett annat liv. Idag har de fyrtiofem hektar vingård och alltid stått fast vid samma filosofi.
– Vi vill arbeta med terroir med respekt för platsen, säger Andrea. Vi vill lyfta fram frukten för att få fram alla aromer och magin i varje druva.
Det är skörd när jag besöker vingården och blå vindruvor fyller stora lagares (öppna kärl där man traditionellt fottrampar druvorna).
– När jag sitter på mitt kontor och hör pressarna gå i gång i vineriet börjar jag nästan gråta. Då känner jag att nu händer det, säger Andrea
Quinta de Chocapalha gör eleganta viner i små kvantiteter och en del cuvéer släpps endast i tvåtusen exemplar. De jobbar ekologiskt, med low intervention, dry farming och odlar såväl chardonnay som cabernet sauvignon. Men det är lokala druvsorter som arinto, som står i fokus, liksom castelão (även känd som “periquita”).
– Castelão ger ett friskt elegant vin som påminner om pinot noir när det kommer till syra och friskhet, säger Andrea och fortsätter. Vi vill ta fram en känsla och ödmjukhet i alla våra viner.
Hela familjen är samlad och familjegnabb och hjärtliga skämt tar plats vid bordet, ihop med husets viner, under stjärnklar himmel. Trettiofem mil bort driver dottern Sandra ytterligare ett projekt med sin man i Dourodalen vars namn talar för sig själv; Wine & Soul.
Vin och själ i Dourodalen
Floden slingrar sig som en orm genom Dourodalen i norra Portugal och vingårdarna stupar ner i vattnet med branta terrasser mil efter mil genom de UNESCO-skyddade höjderna. Douro är säte för portvin men det börjar göras allt mer stilla vin med hög kvalitet under DOC Douro. Förhållandena är tuffa för vinbönderna här, men vinrankorna tar sig långt ner genom skifferbergen och här finns måga gamla vingårdar.
Sandra Tavares da Silva och hennes man Jorge Serôdio Borges grundade Wine & Soul 2001 med de magnifika vingårdarna Pintas och Quinta da Manoella på 600 meters höjd över havet strax utanför byn Pinhão i Douros bästa portvinsdistrikt Cima Corgo. Vi kör krokiga små serpentinvägar genom vingården som kantas av korkträd och barrträd.
– Manoella är min äldsta vingård som planterades för över hundra år sedan, vilket ger en låg skörd men kvaliteten är enastående, säger Jorge. – Vad jag älskar med Manuella är att man känner naturen. Det är väldigt vackert och stilla här.
Resultatet är viner som är omtalade världen över och deras Pintas red 2011 har fått högsta poäng ett rött vin från Duoro någonsin fått. Här, med utsikt över Vale de Mendiz, ligger ett litet vitt hus med en soldränkt terrass som ska bli till parets framtida hem.
– Detta är vårt liv. Wine & Soul är exakt vad vi är, vinmakare som gör vin med själ, passion och med energi.
Just den energin tar jag med mig hem från Portugal och uppmuntrar alla att prova mer från landet som kommer med allt fler spännande viner av kvalitet från inhemska druvor.
