1.	Vintips - Rött vin till grillen
2.	Vintips – gott från Grekland
3.	Någonting att dricka? Med Edward Blom!

21 november, 2022

•

Amarone Dead or Alive

Pär Strömberg Chefredaktör & Vinskribent

Lästid: 7 minuter

Det här är historien om Amarone – ett älskat och ratat vin som dragits med en förbannelse under hela 2000-talet. Hur kommer det sig att varumärket blivit urvattnat och tappat sin särställning som ett av Italiens stora viner?

Eller förhåller det sig verkligen så? Faktum är att Amaroneviner säljer mer och mer på svenska Systembolaget år efter år. Problemet jag efterfrågar ligger egentligen hos de ursprungliga familjeproducenterna, vinerierna som har historia, de finaste och mest eftertraktade vinmarkerna, högt belägna på kullarna som utgör den klassiska marken, där klimatet är svalt och perfekt för de druvor som skapat den unika kombinationen och gjort Amarone så omåttligt populärt.

En oroande utveckling

Efter en utvidgning av området 1968 fick man börja odla vin även i dalgångarna, något som oroade de klassiska producenterna redan då. Resultatet blev att priset på deras värdefulla varumärke Amarone åts upp av konstant hungriga och växande kooperativ belägna på plattlandet nedanför bergssluttningarna, där jordmånen var enkel men där det gick att odla kvantitet före kvalitet och där den komplexa metoden att torka druvorna inte sågs med samma nobla respekt och där selektionen av druvorna ignorerades till fördel för vinst per flaska.

Le Famiglie Storiche bildas

Produktionen av Amaroneviner exploderade således under en tioårsperiod, mellan 2005 och 2015 gick produktionen upp från 4 miljoner flaskor till 16 miljoner per år. Oroande betänkligt när de historiska familjerna under 1970 endast producerade en miljon flaskor tillsammans. Den här utvecklingen har varit förödande för de klassiska familjerna som 2009 gick ihop och bildade Le Famiglie Storiche för att rädda sitt varumärke, kulturarv och levebröd.

Orosmålnet hade i stort sett handlat om vilka effekter den snabbt ökade produktionen kunde ge i långa loppet, framförallt på kvaliteten. Urvattningen av varumärket och ett minskat intresse för både vinerna och besöksnäringen var oroväckande i sig och det här var ett problem som inte hade att göra med traditionella eller moderna metoder av odling och vinifiering, det här gick mycket djupare än så.

valpolicella amarone — Vinskribenten Pär Strömberg och vinmakaren Albert Zenato i Valpolicella

Alberto Zenato, idag ordförande för sammanslutningen, sa vid mitt besök på hans vingårdar förra hösten att det är viktigt att definiera det riktiga Amarone som en konstform, the art of making Amarone.

– För att finna det riktiga Amarone, essensen av vad vi gör, bör du söka viner från de elva fingrarna som utgör bergskedjorna i Valpolicella. Här är det svalare, bättre jordmån, senare skörd och vi har genomtänkta uppbindingsmetoder. Här får du ett komplex vin med syra, friskhet, frukt och en bra ryggrad. Välj fingrarna för att få vin, inte uppsötad läsk.

Initiativtagare till sammanslutningen var Sandro Boscaini från Masi. Hans oro och rädsla för framtiden var inte obefogad och efter att ha sammankallat några av de förstklassiga familjerna på sammanträden och möten i ämnet tog de beslutet som inte bara främjat dem positivt. Beslutet har också skapat en hel del polemik och schismer med områdets Consorzio Tutela Vini Valpolicella som även har intressen i de stora kooperativen i dalarna och plattområdena mellan och nedanför de elva bergskedjorna. Konflikterna rör så mycket mer än vinnäringen. Besöksnäringen tappar sin attraktion och när färre personer väljer att se sanningen bakom problematiken är en ännu värre urvattning av varumärket Amarone nära och det skulle vara ödeläggande, inte bara för producenterna utan även för restauranger och hotell, caféer, barer och andra turistlockande aktiviteter.

Om Le Famiglie Storiche

Le Famiglie Storiche/The Historic Families of Amarone är en förening som grundades i juni 2009 av tio historiska vingårdar i Valpolicella som idag har 13 medlemmar. Det är prestigefyllda vingårdar som i generationer har varit aktiva i skapandet av “Amarone-världen”. De familjer som utgör sammanslutningen är Allegrini, Begali, Brigaldara, Guerrieri Rizzardi, Masi, Musella, Speri, Tedeschi, Tenuta Sant’Antonio, Tommasi, Torre D’Orti, Venturini och Zenato.

Vad är Amarone?

Om vi börjar geografiskt så är vi i regionen Veneto och området Valpolicella i nordöstra Italien. Här har man registrerat vinodling sedan tidigt 1100-tal men spår finns från så tidigt som 500-talet. Namnet Valpolicella sägs betyda “dalen med de många källarna”. Jorden här är mycket diversifierad men mineralrik och klimatet gynnas av närheten till Gardasjön och de kuperade bergskedjorna och dalarna. Romarna anlade gårdar och gjorde söta viner med appasimento-metoden som var vanlig i södra Italien, en metod där druvorna läts hänga kvar och torka innan de vinifierades. I det betydligt svalare klimatet byggde de istället torkrum för druvorna, så kallade frutaio, som än idag används för att lufttorka druvorna innan pressning. En historisk metod som kräver mycket arbete och som är extra kostsam. Vinlusen härjade även i Valpolicella och under 1940-talet omplanterades nästan allt på amerikanska rotstockar.

Från sött till helt torrt

Namnet Amarone kommer från italienskans amaro som betyder “bitter” och var förklaringen för de kraftfulla söta vinernas utveckling och utjäsning från söt recioto till ett helt torrt vin. Detta skedde 1938 och skapade ett av Italiens mest förnäma och berömda viner. Innan 1990 rådde dock en viss förväxling mellan begreppen, då det söta vinet Recioto ännu inte hade separerats offentligt från vinet Recioto Amare. Men där och då föddes namnet Amarone och vinet blev snabbt det alla pratade om, som vinrecensenten Robert Parker redan tidigt befäste. Idag finns massor av versioner av appasimento- metoder, versioner där ripasso är en en återanvänding där skalen från Amarone-pressningens rester jäser ihop med nypressat vin för att ge en touch av komplexiteten i Amarone.

Druvorna som används är vanligtvis corvina, corvinone, rondinella och molinara och 2010 godkändes Amarone för den högsta klassificieringen för vin i Italien, DOCG, vilket också är den första officiella årgången med den beteckningen på flaskan. Den bortglömda gamla lokala druvan oseleta har fått en renässans och druvorna negrara, croatina, dindarella och forsellina är andra mindre men aktiva spelare. Rankorna binds upp med två olika metoder, den klassiska pergola som används av traditionalisterna uppe på kullarna och den mer moderna guyot som är bäst anpassad för plattlandet och vanligast bland modernisterna. Men ingen regel utan undantag, då flera av traditionalisterna på kullarna, ex. Zenato, Tedeschi, Allegrini och Tommasi har flera av sina vingårdar uppbundna med guyot. Högt uppe på kullarna finns även terrasserade vingårdar som är uppbyggda av sinnrika, genialiskt arkitektoniskt och vackra stenmurar kallade Marogne.

Sverige och svenskarnas förhållande till Amarone

Amarone i Sverige blev en riktig braksuccé under det glada 80-talet och vinet med sin karaktär av torkad frukt och mogna körsbär, mineral, syra och friskhet trots mustigheten och den värmande alkoholen vann allas hjärtan. Vinet visade sig passa vårt frusna klimat och våra svala själar. Att det egentligen från början var ett dessertvin och att egentligen passar bäst till hårdostar som Parmigiano-Reggiano var det ingen som noterade när grytor på vilt om vintern och matjessill om sommaren, båda, hur olika de än må te sig, lyckades tämja vinets inneboende kraft. Från 80-talet och fram till 2005 levde vinerna i en lycklig och välmående tillvaro som exklusiva bjässar på Systembolagets hyllor. Men något hände som tidigare nämnt runt 2010 i samband med uppgraderingen till klassificeringen DOCG. Amarone klev in i Schrödingers kammare och tappade bort sin själ.

Tappade bort sin själ

2019 börjande Systembolaget att sälja Amaroneviner i prisklassen 120-149 kr och gick första året från 798 flaskor i segmentet till två år senare, 2021 en försäljning av 16790 flaskor (i liter från 599 till 16574). I segmentet 150-199 kr har sedan 2016, 346 318 flaskor ökat till 452 579 flaskor, medan alla prissegment från 200-500 + dalat sedan 2016 i antal. Mellan 2016 och 2021 har segmentet 200-299 kr tappat 13,5%, 300-499 kr har tappat 47,5% och segmentet 500 kr och över har tappat 67,25%. Så vad säger det om konsumenten och viljan att köpa ”riktig” Amarone som av naturen är en kostsam tillverknings- och lagringsmetod. Ökningen av köpta Amaroneflaskor på Systembolaget mellan 2016 till 2021 ligger på 7,5%, småflaskor inkluderat, vilket motsvarar en ökning i liter på 6,12%.

Det är med förståelse för en växande oro jag hör Alberto Zenato säga, denna gång på ett seminarium och masterclass på Grand Hotel i Stockholm tidigare i år:

– Our Amarone is made following the canons of traditional Amarone, with that bright color, structure, body and drinkability that todays consumer demands, och flikar sedan in, låt oss få fortsätta göra detta genom att utbilda konsumenterna att förstå skillnaden och stötta det riktiga konstverket Amarone.

Svalt intresse i vinbranschen

I vinbranschen, bland sommelierer och krogar i ropet, råder dock inget större intresse för Amarone och vinerna lyser med sin frånvaro på landets toppkrogars vinlistor, där istället andra italienska viner som Brunello di Montalcino, Etna Rosso och framförallt Barolo tagit över.

Siffrorna från Systembolaget tyder dock på att varumärket Amarone fortfarande säljer och ökar men endast i de segment då priset sänkts. Det här är en oroande utveckling vi nyligen sett i andra vinodlande områden med hög utvecklingsutväxling, senast i raden gällde det en Rioja Gran Reserva från 2014 som kvalat in i Systembolagets fasta sortiment för det ringa priset av 119 kronor, något som fått konsortiet i Rioja att rasa i lokal media.

Kan de historiska familjerna göra skillnad?

Men kan nu det ”riktiga” Amarone vinna över vinköparna, de som är villiga att betala vad det egentligen kostar att producera ett så komplex och krävande vin? Kan de historiska familjerna göra skillnad mot kooperativen och den ökande prissänkningen som subventioneras av monopol till fördel för giriga entreprenörer och importörer som skräddarsyr varumärket för en publik som annars varken förstått eller uppskattat vinet, de som endast gått på det välrenommerade namnet? Varumärket Amarone liknar idag kvantfysikexperimentet Schrödingers katt; är Amarone idag både levande och dött eller varken levande eller dött?

Kvalitetsproducenter utanför sammanslutningen

Det finns flera intressanta, genuina och kultklassade vinbönder som inte valt att gå med i sammanslutningen men som håller likvärdig och hög kvalitet. Bland annat Stefano Accordini, Bertani, Bolla, Tommaso Bussola, Ca’ La Bionda, Ca’ Rugate, Corte Sant’Alda, Dal Forno Romano, Guerreri Rizzardi, Massimago, Monte dall’Ora, Monte del Frà, Novaia, Quintarelli, Pasqua, Le Guaite di Noemi, Le Ragose, Le Salette, Secondo Marco, CantinaValpolicella Negrar, I Vigneti di Ettore, Villa Spinosa, Viviani, Pietro Zardini och Zýmē – mer flera!

Mer om Valpolicella:

Annons

Zenato Amarone della Valpolicella Classico 2017

Land:Italien, Venetien

Pris:399 ,-

Alkoholhalt:16.5%

Sockerhalt:8 g/l

Volym:750 ml