BÄSTA BURKÖLEN?

Vilken är egentligen Sveriges bästa parkbärs? Andreas Grube och Linda Pérez lägger småskaligheten på hyllan och går till botten i frågan genom att testa de tio mest sålda svenska ölen på bolaget. Här är resultatet.

Ibland vill man väl bara klunka en stor, kall öl? Få slå sig ner helt opretentiöst, skåla för livet och tjöta lite. Andreas om någon har lärt mig, Linda, tjusningen av sunkhak. Första gången i Rheingau. Syrorna stod som spön i backen efter en superfokuserad rieslingdag hos fantastiska Theresa Breuer, när vi sjönk ner i baren på byns i särklass sunkigaste pub. Med nittiotalsfeeling från MTV (TV hängandes i taket) beställdes det in öl och Underberg. Vi njöt, ja vi njöt verkligen över att få skingra tankarna över en halvliter kall, hyfsat smaklös men för stunden så god öl.

När vi ett par år senare tog en snabb fredags-aw på ett sunkhak vid Fridhemsplan och Andreas föreslog att vi skulle göra ett parkölstest så var jag inte svårövertalad.

Någon månad senare stod en av oss därför och tryckte inne i burkölshörnet på finbolis i PK-huset, för att så småningom hiva upp tio burkar på bandet. Undertecknad försökte klämma till med ett litet skämt med hen bakom kassan: ”jaha då var helgen räddad då”.

Inte kul. Tydligen. Nytt försök: Nej men jag skojade. Jag och min vän och kollega ska kora den bästa svenska parkölen. Det är vårt jobb”.  Inte heller kul. Tydligen. Personen bakom kassan slutade blippa burköl och la sig an en misstänksam min: ”Legitimation tack”. Nåväl, ett par timmar senare kunde vi slå oss ner, pssht:a burkarna och ge oss hän i den enkla starkölens förlovade land.

Så här gick det:

Mariestads Export, nr 1203, 15,90 kr (50 cl), 5,3%

Andreas Grube: Den känns fyllig, knäckig och rätt härlig. Rund och stor, utan att bli klumpig.

Linda Pérez: Ja, den doftar fint! Hyfsat personlig, med bra balans.

AG: Verkligen, ren och snygg. Dyrast i laguppställningen, men också klart värd sitt pris.

LP: Klart bra i sin klass.

Summa summarum: Mariestads är den bäst säljande svenska ölen på bolis – och det är den värd, tycker både Linda och Andreas som korar den till favorit av de tio i testet. Harmonisk och välbalanserad.

 

 Norrlands Guld Export, nr 1412, 13,70 kr (50 cl), 5,3%

LP: Doften är blyg men frisk i sann Norrlands-anda. Örter och citrus.

AG: Verkligen tydlig örtighet. Får mig att tänka på okokt grön sparris. Tycker den är blyg även i smaken, rund och avslipad.

LP: Ja, lite intetsägande kanske, men ändå en ok utomhusöl att klunka efter ett svettigt trädgårdspass .

Summa summarum: Trots den lite veka framtoningen slutar Norrlands som en av både Lindas och Andreas favoriter – tack vare balansen och harmonin. Det här är, i all sin enkelhet, en god och fräsch öl som slinker ner lekande lätt. Serveras bäst rejält kall, gärna i frostade glas.

 

Falcon Export, nr 1433, 13,70 kr (50 cl), 5,2%

AG: Tydlig maltighet i doften, vilket jag gillar.

LP: Jag känner färskt hö och halm. Och vingummin.

AG: Verkligen, lite Ahlgrens bilar och tuttifrutti i smaken. Men också en ok beska som balanserar upp.

LP: Rätt schysst öl på det stora hela.

Summa summarum: En öl som Andreas gärna dricker som efter-klippa-gräset-öl på landet (dock värt att notera att Andreas inte har någon gräsmatta på landet). Maltigheten och den lite mineraliska känslan uppskattas av båda. Måste däremot drickas väl kyld för att dämpa den mindre önskvärda tonen av godis som dyker upp när temperaturen stiger.

Pripps Blå Export, nr 11451, 11,50 kr (50 cl), 5%

AG: Väldigt anonym i doften, men inget fel på den direkt.

LP: Ganska trevlig, om än lite klistrig. Man liksom ser det där sommarkvällshoppet från bryggan framför sig.

AG: Lite menlös kanske, men samtidigt absolut en bra sommarbärs. Fräsch och pigg. Gillar däremot inte den där lilla nyansen av skumbanan i smaken.

LP: Inget som sticker ut och inget som stökar. Men heller inget som direkt stannar kvar.

Summa summarum: En törstsläckare som gör jobbet som iskall sommardricka. Gör sig bäst allra bäst direkt från burken, då aluminiumet ger karaktär, som en extra uppiggande mineralskjuts. En öl som är klart bättre än sitt skamfilade rykte, tycker testduon.

Sofiero Guld, nr 1239, 15,90 kr (50 cl), 7,5%

LP: Doften är över förväntan, tycker jag. Fräsch, lite knäckig och med toner av nyslaget gräs.

AG: Ja, doftar rätt härligt. Grönt och gräsigt. Men inte lika kul i smaken, den blir liksom eldig och med nån slags sötaktig tropisk fruktighet.

LP: Men den slår ändå Kung och Småland med hästlängder.

Summa summarum: Här lurades provningsduon av de pyttesmå bokstäverna på burken – och råkade plocka en stärkande sjufemma istället för Original, som ligger på lite mer modesta 5,2 procent. Trots den lite gräddiga och sötfruktiga framtoningen blir ändå slutbetyget ”bra parkbänksöl”.

Spendrups Premium Gold, nr 1421, 13,90 kr (50 cl), 5,9%

AG: Rätt äpplig va? Och lite päron? Anonym i doften, men hyfsat bra skjuts i smaken.

LP: Den håller ihop bra, tycker jag. Den är läskande och har bra energi och balans.

AG: Jag gillar maltigheten i finishen. Den har ju också lite extra alkohol, vilket märks i form av lite mer ooomph i allmänhet.

LP: Man kan helt klart tänka sig att ta en klunk till.

Summa summarum: Enkel, rentav simpel, klunkbärs utan krusiduller som ändå gör jobbet. Läskande och hyfsat fräsch, serveras bäst riktigt kall.

Stockholm Festival, nr 1275, 12,50 kr (50 cl), 5,3%

LP: Alltså, den doftar som ett lerigt festivalfält. Hö och halm, och något sötruttet…

AG: Hästpiss! Stall och ammoniak.

LP: Rätt obalanserad alltså. Jag får ett salivpåslag i munnen, eftersmaken är som en dålig bakfylla…

AG: Faktiskt. Ganska vedervärdig smak på det stora hela. Stökig, rörig, obalanserad.

 

Summa summarum: Nej, det här är verkligen inte en öl som faller den dynamiska duon på läppen. Skev, jordig, obalanserad – kort och gott inte ett dugg välsmakande.

Fem komma tvåan, nr 1625, 11,90 kr (50 cl), 5,2%

AG: Har nån slags vaniljton i doften. Lite grädde, typ.

LP: (grimaserar illa) Jag känner mest bara lite beska. Och grädde och halm.

AG: Väldigt vek i smaken också, den försvinner i samma hundradel som man svalt ner den. Finns absolut ingenting där.

LP: Nej, här finns ingen hemma alls. Ett riktigt fy-fan-öl.

Summa summarum: Ett av provningens verkliga bottennapp, enligt Linda och Andreas. Vek, tunn, obalanserad och med avsaknad av ambition och vettig smakupplevelse. Riktigt trist bärs.

Småland, nr 1477, 9,40 kr (33 cl), 5,2%

LP: Den här doftar faktiskt ganska motbjudande. Nån slags artificiell vaniljdoft, klistrigt och lite unket.

AG: Verkligen väldigt mycket vanilj, och lite sött. Också en del ammoniak, lite multnat på nåt sätt.

LP: Hästrumpa? Eller som halmen som legat längst ner i stallet och multnat.

AG: Känns ofräsch. Verkligen inte god.

Summa summarum: Söt, vek och kvalmig, med drag av multnat hö och stall. Låter inte så fräscht va? Nej, det är det inte heller. En obalanserad öl som blir sämre och sämre ju mer temperaturen stiger i glaset/burken.

 

Kung, nr 1446, 10,90 kr (50 cl), 5,2%

LP: Har en vaniljton i doften som påminner lite om Smålands.

AG: Hade gissat att den var starkare, för den har en slags sötma och en ton av typ smörade popcorn i smaken.

LP: Smakar faktiskt lite ungdomsfylla.

AG: Nej, det här är verkligen ingen favorit.

Summa summarum: Nope, Kung är verkligen inte kung på ölhyllan. Smörigt fet och lite oljig i doft och smak, och slutbetyget blir ”en av de sämsta i lineupen”.