Chiara Condello – drottningen av sangiovese

Jag nästan skäms när jag till slut får upp Chiara Condello på skärmen för den avtalade intervjun. Då har jag jagat henne på mejl och Facebook i flera veckor – mitt under den intensiva skördeperioden (vad fan tänkte jag med egentligen?).

Nu är skörden i alla fall avklarad och hennes viner jäser i källaren, och hon räddar snabbt och vänligt mitt skämsröda skinn:

– Det var en väldigt tidig årgång i år. Allting startade tidigt; knoppningen, blomningen, och även själva skörden. Hela året har varit ungefär två veckor tidigare än vanligt, säger hon.

Chiara Condello är bokstavligt talat uppväxt i vingårdarna: Hennes morfar hade en mindre vingård med sangiovese i en dal inte långt från Predappio i sydöstra Emilia-Romagna där Chiara håller hus, och där vandrade hon omkring, lekte och observerade morfars arbete med både vinrankor och fruktträd.

Så småningom startade även hennes pappa ett vineri – egendomen Condé, som rönt en hel del framgång genom åren – där Chiara också började jobba efter att hon gått klart skolan. Idag är hon även ansvarig vinmakare på Condé,

– Men där är vi ett större team och vi jobbar också med en konsult. På mitt eget vineri är det mest bara jag.

Sedan 2015 driver hon alltså också ett vineri under eget namn; en 4,8 hektar stor domän på 150 till 360 meters höjd i Predappio.

– Jag älskar vin och jag är en stor vindrickare, och även om jag dricker och gillar det mesta så har jag ändå en fäbless för eleganta och rena viner framför extraktion och kraft. Så visst fanns det en idé och en tanke redan när jag började, men att mina viner är som de är beror såklart också väldigt mycket på platsen. Predappio handlar om silkiga tanniner och massor av elegans, något som mina vingårdar dessutom förstärker. Jag bara följer platsen när jag gör vin, även om jag såklart bidrar med att hålla vinerna på rätt spår, säger hon.

Platsen hittade hon mer eller mindre av en slump. Hon fick nys om att den förre ägaren planerade att rycka upp de ungefär fyrtio år gamla stockarna och göra sig av med gårdarna, men Chiara föreslog istället att hon skulle ta över driften. Win-win: de gamla ägarna slapp jobbet med att rycka upp rankor, och Chiara kunde ta över gamla stockar i suveränt vingårdsläge.

Hon odlar enbart sangiovese på sina ägor, och här är det den inhemska varianten Sangiovese di Predappio, även kallad Sangioveto dal Cannello Piccolo, vi snackar om. Den karaktäriseras av att den har mindre klasar och mindre bär än den sangiovese man exempelvis odlar i Toscana.

– Sangiovese är en traditionell druva i Emilia-Romagna, och de första vinlagarna i området går ända tillbaka till 1383. Folk brukar ofta fråga mig vad det är för skillnad på sangiovese i Emilia-Romagna jämfört med Toscana men jag vill inte hålla på och jämföra, de är så pass olika.

Experiment och risker

När jag första gången smakade Chiaras viner knockades jag av exaktheten, fokuset och koncentrationen. För mig är det här den typen av vin som liksom bara sitter mitt i krysset, och som har det där svårdefinierbara – men ändå tydliga – som vi brukar kalla för energi. Eller det ännu mer svårdefinierbara ”det”. Vinerna vibrerar, strålar, och balanserar exakt rätt mellan djup struktur och finessrik elegans.

Chiara bara garvar och säger att ”jag bara låter vinerna göra sin grej, jag försöker att inte lägga mig i för mycket”.

Men det är egentligen bara en del av sanningen, för det handlar också om hennes hantverksmässiga syn på yrket. Hon jäser i öppna träkar (givetvis med naturlig jäst) och lagrar i stora fat av slavonsk ek.

Ingenting skyndas på, ingenting tyglas för hårt.

– Ja, jag arbetar kanske lite annorlunda än många andra i trakten, men det beror också på att jag är lyckligt lottad och har kunnat experimentera lite. Tack vare att min familj är vinmakare har jag fått möjlighet att resa och upptäcka andra vinregioner, lära känna vinmakare och prova en massa vin. Jag har också haft ett starkt stöd hemifrån vilket gjort att jag vågat ta risker, säger hon och fortsätter:

– Att jag haft möjlighet att se världen gör också att jag inte jämför mina viner med de andra i Emilia-Romagna, jag jämför med resten av världen.

Internationellt hyllad

I dagsläget gör hon två olika viner: instegsvinet som kort och gott heter Chiara Condello och vingårdsläget Le Lucciole. Den första är en blend av tre olika vingårdar planterade på mellan 150 och 360 meter på i huvudsak lerjordar med inslag av spungone – en karg och kalkrik jordmån med gott om fossila inslag.

– Leran är den gemensamma nämnaren, där den högst belägna vingården har en tät blålera, den nästa högsta har vit lera med mycket kalk och spungone, och den lägsta järnrik röd lera med spungone. Det vinet handlar om att måla en tavla av Predappio, att visa hela platsens skönhet i ett enda vin, säger hon.

Vad gäller den 0,8 hektar stora Le Lucciole (betoningen ligger på u:et, inte o:et får jag lära mig…) dominerar istället spungone-jorden, och här får druvorna en något annan karaktär, med tjockare skal som gör dem lämpliga för längre lagring.

–Le Lucciole jäser ofta längre, ibland uppemot dubbelt så lång tid, plus att jag ofta kör hela klasar här. Dessutom lagras det vinet två år på fat istället för ett år.

På bara fem år har Chiara Condello drivit sin verksamhet från en lokal angelägenhet till något globalt. Hennes viner har hyllats av internationella vingiganter som Jancis Robinson, kallats en av det bästa av den nya generationens sangiovese i Decanter, vunnit guld i The Wine Hunter Award, fått toppbetyg i Gambero Rosso – för att bara nämna några röster i hyllningskören.

Jag frågar henne om det finns ett sug att utöka verksamheten, rida på vågen och fortsätta växa.

– Visst, men bara om jag hittar tillräckligt intressanta vingårdar. Jag har redan valt min väg och den handlar om att arbeta på ett hantverksmässigt sätt, där organisk mångfald och närvaro i vingården är nyckeln. Jag tror att det också är nyckeln till den rena sangiovese jag vill göra.