Pinotage – Sydafrikas stolthet eller skam?

Pinotage har länge setts som Sydafrikas egna druva och har varit uppskattad och älskad lokalt, men missförstådd internationellt. Pinotage kom till när pinot noir och cinsault korsades på universitetet i Stellenbosch, för snart hundra år sedan. Det var ett försök att få en druva som smakade som pinot noir, men kunde ge lika stora skördar och klara av den sydafrikanska värmen precis som cinsault. De första vinerna som tillverkades på druvan var dock inte de bästa kvalitetsmässigt och pinotage fick därmed ett dåligt rykte som lever kvar fortfarande. Idag däremot kan druvan ge fantastiska viner i flertalet olika stilar och är väl värd att återupptäcka.

Pinotage har en historia nästan lika brokig som Sydafrika själv. Druvans otur börjar direkt när den skapas och planteras av Dr. Abraham Izak Perold år 1925 eftersom han hinner avsluta sin tjänst vid universitetet innan vinrankan ger sin första skörd. Projektet glöms därför bort, och legenden säger att de få rankor som planterades nästan höll på att rivas upp innan man förstod vad det var och äntligen gör första vinet år 1941. Ryktet om druvan sprider sig och den blir populär bland vinodlare under 60-talet eftersom den kunde ge stora skördar och inte behövde lika mycket bevattning för att överleva som andra druvor. Producenterna Kanonkop och Bellevue började tillverka pinotage tidigt och förespråkar druvan än idag. Deras arbete och passion för druvan är en stor anledning till varför den numera visar upp sig från sin bästa sida. Lokalt var den väldigt uppskattad i början, men på exportmarknaden beskrevs smaken som aceton, bränt gummi och rostig spik.

Idag vet man bättre och kan göra allt ifrån kraftiga, smakrika viner lagrade på ekfat till eleganta och rödfruktiga viner mer lik föräldern pinot noir. Många års studier har lett till större förståelse och respekt för druvan. Pinotage brukade odlas på den varmaste platsen i vingården och inte bevattnas lika mycket som övriga druvsorter, men detta leder till att Isoamyl acetate byggs upp i druvan och därifrån kommer smaken av aceton. Pinotage var också väldigt känslig för virussjukdomar i vingården som man tror lett till smaken av bränt gummi. Idag har man däremot tagit fram bättre rankor och plantmaterial för att höja kvaliteten på det slutgiltiga vinet. Eftersom man från början trodde att druvan skulle ärva förmågan att ge stora skördar från cinsault så beskars den inte heller så mycket i vingården och för stora skördar av pinotage kan ge en blodig smak till vinet. Även blad behöver beskäras på vinrankan då pinotage växer otroligt snabbt och gärna lägger sin energi på att skapa ett stort lövverk istället för koncentrerade druvor.

Även i vineriet har man idag bemästrat hur man ska hantera druvan för att göra de goda viner vi kan dricka idag. Pinotagedruvan är formad som en droppe med väldigt täta klasar vilket kan leda till att druvan inte utvecklar lika mycket färg på skalen närmast stjälken. Förr försökte man därför dra ut så mycket som möjligt av den färgen som fanns in i vinet genom förlängd maceration och extraktion, men eftersom tanninerna även dem finns i skalen kunde man råka ge vinet överdriven strävhet och en besk ton.

Oturen slutar tyvärr inte där. Pinotage har naturligt lägre syra än en del andra druvor, och dessutom mer kalium i stjälkarna vilket båda två leder till ett högre pH-värde i musten. När vinet jäser är det väldigt känsligt och mottagligt för bakterier, eller jästsvampar sombrettanomyces, och ett lågt pH-värde hjälper till att skydda vinet mot den här typen av förstörelse eftersom bakterierna inte trivs lika bra i en sur miljö. Om dessa bakterier kommer i kontakt med musten kan de annars skapa dåliga smaker i det slutgiltiga vinet. Problemet är att druvor som pinotage som har ett högre pH-värde är mycket mer mottagliga för denna typ av förstörelse vilket är ännu en anledning till att man förut kunde hitta så dåliga exemplar av druvan.

Pinotage fick äntligen ett uppsving när man började tillverka Cape Red Blends där pinotage ska utgöra 30 – 70% av vinet blandat med vad som var, eller är, mer populära druvsorter likt cabernet sauvignon eller syrah. Även stilen Coffee Pinotage har visat sig populär, där man får en distinkt kaffesmak i vinet genom att lagra det i väldigt hårt rostade fat, eller lägga ned rostade ekstavar i tankarna. Dessa stilar är väldigt omtyckta än idag, trots att de inte längre behövs för att få ett drickbart vin. Med den kunskap vinmakare och druvodlare har om pinotage idag har den all möjlighet att skapa viner i toppklass helt på egen hand, och har redan börjat sin resa mot en nationell stolthet. I takten dessa viner utvecklas på kommer det inte ta lång tid innan den blir erkänd och uppskattad även internationellt vilket är otroligt välförtjänt. Pinotage har äntligen gjort resan från en skamlig druva, till Sydafrikas stolthet.

TEXT & BILD: Tina Johansson