Reflexvästar, hjälpsamma outlaws och vinfält i solen

I glaset: Bruno Duchênes Vall Pompo 2017

Det är reflexvästars tid: mörker och högvatten. Havet bufflar sig in på parkeringar och torg och bryggor. Alla ljuskällor blir futtiga i korpsvärtan. Och nog är det väl glest mellan gatlyktorna? Jag tänker ofta på mildare och mer godmodigt hav. Ja, just det: vid södra Frankrike. Spanska gränsen. Pyrenéerna. Vinodlingar på bergssluttningar så svindlande branta att man inte kan använda traktor för att sköta vinodlingarna (även om man skulle vilja) utan vackert får ta hjälp av en liten häst. Det växer vild rosmarin och timjan mellan vinstockarna. Och är det inte en bäck som porlar? Jo.

Igår kväll var det bara jag och byns rufsige outlaw på Coop. Vi är nog ganska olika, han och jag. Men som så ofta i dessa dagar, skapade reflexvästarna en känsla av samhörighet. Åtminstone från min sida. Han bar sin väst mer nonchalant och laissez-faire, oknäppt. Han är en enstöring, skygg, men ändå bekant med alla. Det beror på att han alltid är klädd i jobbaroverall; han är redo att hugga i, lyfta upp en båt, laga något, greja, hjälpa till, tjäna en hacka. Västen var inte det enda som band oss samman. Det visade sig också att vi hade liknande middagsplaner. För när jag betalade för det ekologiska smöret till pannkakorna, slängde han upp ett paket vakuumförpackade färdigstekta plättar på bandet.

Min tankar drog iväg. Vilket vin skulle jag bjuda honom på? Vilken druva? Han är oförutsägbar. Hjälpsam. Rufsig. Snäll. Jo. Jag skulle bjuda honom på ett av godaste viner jag har druckit på senare år: Bruno Duchênes Vall Pompo. Det är alltid en lekfull sol på Bruno Duchênes flaskor. Och han är också en rufsig, arbetsam outlaw. Dag ut och dag in sköter han om sina små omöjliga vinodlingar på bergsluttningarna högt över havet. En liten häst är hans vän och kollega. Vall Pompo är gjort på jag-klarar-mig-briljant-helt-på-egen-hand-bara-jag-är-på-rätt-plats-och-i-rätta-händer-druvan Grenache Blanc. Vinet är en skönhet, inifrån och ut. Solskensgult, kraftfullt, djupt och subtilt, doftande och smakande av örter och blånande berg. Jag vill påstå att det är för gott för att serveras till mat. Att det skall drickas naket. Men, eftersom allt klär en skönhet kan man också tänka sig små gratinerade crêpes med en smakrik stuvning av ostron eller burfångade kräftor i, á Oysterbar på Central Station i New York. Eller – varför inte äta plättarna rakt upp och ner, precis som de är. Direkt ur paketet. Det kan också funka.

Fotnot: Bruno Duchênes Vall Pompo 2017 finns att beställa på Pur Jus: CAVEPURJUS