Foodisar, hör upp: Det är dags att boka in Barcelona, bums!
Lästid: 3 minuter
Barcelona är den världens hetaste mat- och dryckesstaden i världen just nu. Under det som brukar kallas restaurangbranschens Oscarsgala, listan World’s 50 Best Restaurant korades Disfrutar till nummer ett. Vår krönikör Anna Norström åt där för tre veckor sedan, här är hennes rapport!
Jag har mina issues med Barcelona: hemstad åt Europas bästa ficktjuvar och en skitig strand, kan det vara något att skryta med?
Men jo, en får bortse från de detaljerna nu.
För under den pampiga galan i Las Vegas som häromdagen delade ut pris till världens 50 bästa restauranger så blev Disfrutar i Barcelona numero uno. Dessutom ligger cocktailbaren Sips bara fem minuter bort från krogen, och den innehar just nu förstaplatsen på World’s 50 Best Bars. Men det slutar inte där. Sips vann i sin tur året efter Paradiso, en speakeasybar i El Born, Barcelona.
Som gastronomins svar på sierskan Saida så hade jag mina aningar. Förra året landade nämligen Disfrutar en andraplats och senare tilldelades krogen tre stjärnor i Guide Michelin. Spåkulan lös starkt åt den katalanska huvudstadens håll.
Annons
Det ska tilläggas att förra året så hoppade Central i Lima upp i topp från plats två och samma mönster följde Geranium i Köpenhamn 2022.
Men samtidigt så har flera krogar i toppen smörjt sitt PR-maskineri hårt för attrahera listans 1080 röstare. Danska Alchemist ställde exempelvis till med jättejippo i februari då deras kock och delägare Rasmus Munk bjöd in Ferran Adrià, en av den molekylära gastronomins storkändisar och hjärnan bakom El Bulli, till att laga några specialmiddagar tillsammans med sin bror Albert.
Numer igenbommade El Bulli har varit nummer ett på World’s 50 Best Restaurant-listan 2002, 2006, 2007, 2008 och 2009 och bara Noma har fått utmärkelsen lika många gånger. Sedan en tid tillbaka kan man bara bli nummer ett, en gång, sedan hamnar restaurangen på ”Hall of fame”.
Middagsbiljetten på Alchemist gick loss på hiskeliga €1500 per kuvert. Något som inte hindrade en stor skara av världens ultrafoodies och matjournalister att bege sig till Köpenhamn.
Vill man tro en lite elak snackis så var den att Alchemist fiskade röster med hjälp av Adrià-bröderna. Och att det kanske kunde spilla över på Alberts krog Enigma, också den i Barcelona.
När jag var för några veckor sedan var i stan så uppgav flera källor, oberoende av varandra, att det här var ett fulspel från Ferran Adriàs håll. Att han försökte sänka Disfrutars chans på toppen. Men, varför då i hela fridens namn? Jo, för att alla tre kockarna som äger Disfrutar, Oriol Castro, Eduard Xatruch och Mateu Casañas, tidigare jobbat för honom på El Bulli innan de öppnade eget.
Oavsett så kammande Disfrutar hem en plats, som i min mening, är mycket välförtjänt.
Restaurangen är inte din stereotypa spanska finkrog som är mörk och murrig, gärna utan fönster, med för hård uppskruvad AC och kall belysning. Matsalen här är ljus med högt i tak och servicen är proffsig men inte snofsig.
Trots att maten föregåtts av många lager mis-en-place (vi brukar kalla det ”pincettmat”) så är de varma rätterna av hög temperatur och inte ljummen som finkrogsmat lätt kan bli. Det finns en enorm teknisk verkshöjd i köket och man har ett eget R&D-kök (research and development) där man labbar fram nya rätter som katalogiseras omsorgsfullt.
Hur köket kan fritera en degboll ”panchino” med kaviar och crème fraiche utan att innehållet blir varmt är en gåta. Och hur blir gazpacho till en sandwich? Visst, det är showigt på ett molekylärt vis men samtidigt subtilt. Smakbilden är djup, ibland till och med en trestegsraket där olika grundsmaker studsar i munnen, och aldrig mesig. För att inte tala om det kreativa dryckespaketet som förutom vin innehåller välkomstvatten med kaffesmak, cider rökt á la minute och destillat på sjöborre (tyvärr för söt för min smak).
På plats nummer två på ”50 Best” hittar vi år ständigt topplacerade Asador Etxebarri i Baskien. Jag har tidigare skrivit om krogen som är en av de mest svårbokade i Europa (sluta DM:a mig om att jag ska fixa bord, tack!) men älskat av en unison kockkör. Som trea hittar vi La Table av självlärda kocken Bruno Verjus i Paris, också tokhajpad på senare tid. Jag åt där i mars och tänker fortfarande ofta på en sparrisservering som serverades utan bestick (varför äter man inte alltid sparris med händerna?).
Det som förenar världens tre toppkrogar just nu är att de är privatägda, helt befriade från investerare med big bucks som vill styra i kulisserna. Något som känns banbrytande i dessa tider!
Men Sverige, då? Det blev (i vanlig ordning) Frantzén som fick representera oss på listan, nu på plats nummer 35. Visst är det synd att inte fler svenska krogar lyckas lika bra, men det beror också delvis på att vi inte satsar på vår måltidsturism på samma vis som till exempel Danmark. Frasse är fortfarande en krog som lockar gäster likt en destination i sig.
Till nästa år har jag dock ett litet stalltips: Vyn på Österlen av kocken Daniel Berlin lär nog, nu med två rykande färska Michelinstjärnor i bagaget, kunna kvala in – åtminstone på listans bakre del 50-100.
Så, foodies. Beställ en inbrottssäker handväska och boka Barcelona!
