Way out Wests mat och dryck – från dåliga tuggor till hantverksvin
Lästid: 7 minuter
Festivalen Way Out West är i fullgång i Göteborg. Besökarna får skriva under på en vegetarisk diet och maten står högt på agendan. Men kan ärtfärs och blaskig bärs charma Wine Tables kräsna krönikör Anna Norström som är plats?
Jag har aldrig varit en festivaltjej.
Musiken har inte lyckats trumfa att utbudet av mat och dryck varit så trist. Vem är egentligen sugen på ljummen öl i plastglas, flottiga langos, en ihopklibbad wok som stått för länge eller burgare – långt sämre än tvärsnittet för en Sibylla-kiosk?
Men något har hänt på senare år.
Den nya linjen är att snarare att man varumärkesbygger med hjälp av kändiskrögare och naturvinsbarer. Rosendals Garden Party är ett lysande exempel på detta liksom Gagnef bjöd in små vinimportörer som exempelvis Dryckesbutiken att driva vinbar på området.
Way Out West är bra på att sticka ut hakan. Redan 2012 antog man en helt vegetarisk profil, det i sig skapade inga stora rubriker, men tre år senare så förkunnad man sig också vara ”mjölkfria”. Det delvis kinesiskt statsägda bolaget Oatly hade lagt in stora pengar för att få äga hela festivalen.
Deras närvaro är fortfarande påtaglig. Jag märker hur deras produkter står displayade i front på bardisker där det inte ens finns kaffe, de har en cocktailbar som serverar drinkar placerad mellan de två största scenerna Azalea och Flamingo. Personligen skulle jag inte ta i en ultraprocessad havredryck som Oatly och har noll förståelse för att andra icke-veganer brukar drycken. Så, tack och lov är vanlig mjölk tillåten numer.
Mat står i fokus och var temat för livebranschens klimatmöte, Greentopia, som gick av stapeln under torsdagen. Gunhild Stordalen från EAT och Line Gordon var headliners och Stordalen berättade att senast hon var på en festival var år 2002, som läkarstudent, med uppgiften att dela ut 2000 kondomer.
Men varför hålla på så här och snacka om framtidens matsystem och pådyvla besökarna vegokost? Jo, man ska inte underskatta Way Out West som plattform, festivalen är en av landets största med 75 000 besökare förra året och när man har siffrorna klara efter helgens slut lär det vara långt fler.
På området tillåts alkohol på hela området sedan några år tillbaka och det känns nu helt orimligt att inte få dricka en starkbärs i publiken till sin favoritartist (som på många av landets arenor). Tyvärr är all öl från Spendrups, inklusive deras varumärke Norrlands Guld ljus, och redan dag två börjar jag få lätt PTSD av burkarna med blasket.
Jag hittar inte ett enda lokalt mikrobryggeri på plats, trots att Way Out West minsann säger sig vilja pusha för det lokala, och att Västra Götaland har flest mikrobryggerier i Sverige. Det finns en egen del som heter ”Local chefs corner” men inte en droppe från utmärkta Stigberget eller Majornas bryggeri.
På vinsidan så domineras festivalen av alla märken som säljer mest boxvin på Systembolaget. Deras stånd är överdrivet piffade med plastblommor, snygga parasoll eller välbyggda serveringar, som för att vilseleda besökaren om att produkten är skit. Förmodligen har de betalat stora pengar för att vara här. För det är pengarna som pratar, Beernews rapporterar exempelvis hur Spendrups nyligen förnyat sina avtal med Live Nation och Luger fram till 2030 – och det omfattar Way Out West.
Därav ingen lokal öl.
Det finns ljusglimtar på vinsidan, dock! Hittar man bara till Lilla Dammen så finns Svinbaren i regi av Suggans vinbar (som också langar ut god gnocchi), importören Terroir vin har en bar intill och det lokala urbana vineriet Wine Mechanics likaså. Här finns hantverksvin med adress som sällan når Systembolagets hyllor, om än annat än det tillfälliga sortimentet.
– Jag fattar att det behövs stora cash för att kunna lösa en sån här festival. Numer har den väldigt lite att göra med Göteborg även om den händer här. Folket som arrangerar är från Stockholm. Sponsorerna är från Stockholm. Publiken är från Stockholm. Med det sagt är det kul att Suggan får en plats tillsammans med sina vänner. Det skapar lite lokal feeling, säger Wine Mechanics grundare – göteborgaren Kenneth Gustafsson.
I samma hörna finns en vinbaren som importören Climat wines driver och de bjuder på discovinylfest efter konserternas slut. Tänk: naturvin i riktiga vinglas, peppig stämning som inte känns svensk – och till och med dans på bordet.
På matsidan så finns en rad utställare, tyvärr lagar många köttnormativ mat där de missar helt att tänka på det viktigaste: Att det ska smaka gott! Jag testar en burgare på mungbönor som är så torr och smaklös att jag vill kräkas. I jämförelse så har årets stora matsnackis, Broth Boy, gjort något långt mycket bättre med färs på mungböna i sin ljuvliga ramen med en buljong smaksatt på tre olika sorters miso, brynt smör, chilioljan på konfirmerad vitlök och habanero, samt ett sojamarinerat ägg på 48 timmar. Nudlarna är av vågig stil gjorda av svenskt vete.
En av festivalområdet absolut godaste rätter! Perfekt för alla bakfulla. Bara drop-in med fem sittningar per dag. Göteborgsbaserade Broth Boy heter egentligen Martin Bäckius, han länge vara anonym men har nu ”kommit ut” och planerar popup på Stjärtilleriet i Stockholm i höst.
Bandet Bob Hund har aldrig spelat på Way out west men har i år en foodtruck. På exakt 3 minuter och 36 sekunder invigdes den under torsdagen som ett experiment med en rad andra aktörer för att kommunicera och bearbeta en omställning av framtidens matsystem.
Bland annat serveras rätten Falafel-ish på gula ärtor och broccoli, blad, hydrotermiskt vete med vitlökssås och kålsallad. Den smakar inte så mycket, tyvärr. Personligen föredrar jag den irakiska falafeln som finns hos lokal Jallas foodtruck. Falafel är ju egentligen den perfekta festivalmaten och denna smakar massor, insvept i en varm brödrulle med sallad.
Ett annat säkert kort är Mackverket. Deras svampmacka håller alltid kvalité och är inte en produkt skapad bara för att passa in festivalens vegetariska form utan en som finns på menyn året om.
Även om jag saknar hantverksölen så finns gott hantverksvin och en hel del vällagad mat på plats på Way out west. Men det finns också en jäkla massa dåligt där smaken är sekundär. Way out West har höga ambitioner, det märks, men pengar pratar fortfarande.
Det snackas passionerat om framtidens matsystem men kommer den att drivas av fejkkebab från ett labb? Ingen omställning kan genomföras utan att ha med bönderna på tåget. Så, varför är inte de inte här på festivalen och varför lagar ingen mat på riktiga grönsaker, nu när vi är i skördetider?
Något liksom glappar.
Till Wine Tables lista över vinbarer i Göteborg!
Läs även Guide till Göteborgs bästa vinbarer!
