Att dricka mindre, bättre, och på ett annorlunda sätt
Lästid: 2 minuter
Hälsosammare vanor, planering och avhållsamhet brukar vara synonymt med ett nytt år. Men drivkraften mot en ny, fräsch start slår lätt över i ytterligheter, inte minst vad gäller vår vinkonsumtion. Hur kan vi på bästa sätt hitta den berömda gyllene medelvägen och bygga en långsiktig relation till livets glädjeämnen?
Jul och nyårshelgerna är över. Det ymniga inmundigandet av mat och dryck brukar ofta kompenseras av ett något mer asketiskt leverne i januari. Kanske några har avlagt nyårslöften om att börja med någon mer hälsosam vana och att avhålla sig från någon mindre bra. Löftena tycks dock ofta vara svåra att leva upp till under en längre tid. Kanske för att det inbyggt i själva löftet finns ett krav, och ett förbud, som gör att frestelsen blir större.
Vin är ett av livets glädjeämnen. Jag utgår från att många av er som läser detta håller med mig i viss utsträckning. Samtidigt så vet vi alla att vin innehåller nervgiftet alkohol som, vid överdriven konsumtion, kan leda till förödande konsekvenser på vår fysiska och emotionella hälsa. Det är en allvarlig och viktig sak att vara medveten om.
Så frågan är hur alla vi som älskar vin hanterar spänningen mellan vinkärleken och önskan om välbefinnande. Nyckeln är en gyllene medelväg, något som kan vara svårare än det låter som att uppnå. För vad är egentligen lagom när det kommer till alkohol? Folkhälsomyndigheten och Systembolaget ger gärna exakta råd för hur många enheter alkohol kvinnor och män kan konsumera för att hålla sig inom rimlighetens gränser.
Och visst finns det rim och reson i dessa råd. Problemet är bara, att precis som med kost- och motionsråd och BMI, så är dessa riktlinjer generella och tar inte hänsyn till den stora variation som finns mellan olika individer. Genetik, psykiskt och fysiskt välmående, social kontext, kostvanor och mycket annat, spelar i hur våra kroppar hanterar alkohol.
Sverige är ett land med en komplicerad relation till alkoholkonsumtion. Liksom i de övriga nordiska länderna i det så kallade “vodkabältet” så har sprit historiskt brukats i kopiösa mängder i vårt rike. Ett par århundraden tillbaka ansågs vodka vara en universell lösning på allehanda problem. Trots att svenskarnas dryckesvanor förändrats så finns berusningskulturen kvar i viss mån. Intagandet av alkohol sker här generellt mer sällan men i större kvantiteter vid varje tillfälle, jämfört med i många sydeuropeiska länder.
Ironiskt nog, i landet lagom Sverige, så tycks det ofta pendla mellan ytterligheter just när det kommer till alkohol. Och kanske är det just däri faran ligger. För om målet med drickandet inte främst är en gastronomisk njutning utan en verklighetsflykt så är det nog svårare att hitta den där balansen. Måttlösheten leder till förbud, frestelsen överträds och skuldkänslor uppkommer. Och skuldkänslor om något är inte speciellt bra för hälsan eller för att skapa bra vanor.
De flesta av oss som arbetar inom vinvärlden förespråkar att dricka viner av bättre kvalitet. Inte för att kvalitativa viner nödvändigtvis är hälsosammare. I alla fall inte direkt, men kanske indirekt. Eftersom passionen och intresset för kvalitativa viner kan göra att själva njutningen snarare än berusningen blir det centrala. På samma sätt som alla kockar inte är överviktiga, så är alla vinälskare inte alkoholister.
De allra flesta seriösa mat- och vinmänniskor idag inser betydelsen av att ta hand om sin kropp för att kunna tillåta sig de önskade utsvävningarna. Själva kärleken till de sinnliga upplevelserna kan göra att konsumtionen blir mer begränsad och mer positivt laddad, vilket kan göra att det blir omotiverat att konsumera bara för sakens skull.
Att dricka mindre men bättre, med njutningen i fokus. Kanske håller denna strävan längre än nyårslöften och strikta regimer.
