Samarbete

Wine Table Stockholm AB

Rehnsgatan 24
113 57 Stockholm

Bild på Flyktigt och fantastiskt

Flyktigt och fantastiskt

Bild på Sara Emilia Nässén
Sara Emilia Nässén Vinskribent

Lästid: 2 minuter

Länge har vinvärlden sökt felfrihet. Viner som ur teknisk synvinkel är oklanderliga. Som smakar likadant var gång du häller upp ett glas. Samtidigt växer en befriande tendens att sätta det unika före det statiska. Sara Emilia Nässén beskriver skönheten i vinets personliga och föränderliga uttryck.

Ibland blir saker inte som vi tänkt oss. Projekten, resorna och festerna får skjutas upp, vi tvingas tänka om, prioritera på nytt. Den perfekt utstakade verklighetsbilden faller samman. Om vi tänker tillbaka på våra liv – är inte detta egentligen snarare normen än undantaget? Och om vi tänker efter – är perfektion egentligen så intressant?

Vinvärlden har länge styrts av sökandet efter teknisk perfektion. Fantastiskt på många sätt: kvalitén på vin är generellt hög idag och vindefekter hör till undantagen. God hygien och vinmakarkunskap har revolutionerat vinmakeriet i modern tid och det är nog de flesta av oss evigt tacksamma för. Men var går gränsen mellan teknisk excellens och opersonlighet?

Det finns många industriella viner som ur en teknisk synvinkel är oklanderliga. Italiens mest sålda vin är Tavernello. Kanske har du sett vinet i verkligheten eller på bild. Charmlösa tetrapack (eller flaskor) som det ryker massproduktion om. 1,2 miljoner hektoliter vin per år pumpas ut ur fabriken i Emilia-Romagna. En provocerande sanning för vinälskare – men det går inte komma ifrån att detta vin i stort sett är perfekt. Standardiserade och högteknologiska produktionsmetoder gör att vinet alltid håller samma nivå och är helt utan defekter. Hur gott det är? Prova och avgör själv.

Kanske massproducerade viner, precis som sönderprocessad mat, kan leva upp till den statiska bilden av perfektion. De smakar och doftar mer eller mindre samma sak år efter gång, klunk efter klunk och tugga efter tugga. Om det är det vi menar med skönhet, så visst. Att inte behöva förvånas, att leva i visshet.

Inom Wabi-Sabi, den japanska Zen-buddhismens estetik, säger man att “ingenting är permanent, ingenting är färdigt och ingenting är perfekt”. Wabi-Sabi kan på många sätt ses som motsatsen till det västerländska idealet av symmetri och absoluta värderingar. Allting utvecklas från ingenting tillbaks till ingenting. Men det betyder inte att allt är utan värde: skönheten ligger just i det ofullkomliga och flyktiga. Det som är perfekt eller statiskt är dött, eftersom det utan förändring och rörelse inte finns liv.

På samma sätt som Wabi-sabi är en kontrast till den västerländska idén om perfektion, så finns det i vinvärlden just nu en befriande tendens att premiera unikhet istället för homogenitet. Oförutsägbarhet och variation,  samt större utrymme för vinmakarens personliga uttryck.

Liksom med allt annat, så är det lätt att gå till överdrifter. Svaret på industriellt anonyma viner slår lätt över i en rebellisk trend där spretighet och brister blir till förtjänster. Motviljan till homogenisering kan ibland användas som en ursäkt för undermåligt vinmakeri. Bland minimalistiska viner blir gränsen mellan defekt och stil allt vagare för att kanske rent av utplånas. Ett vin som doftar ättiksyra accepteras och en släng av Brettanomyces ger karaktär, om det är vinmakarens avsikt. Bedömningen av vin blir allt mer flytande och det blir godtyckligt vad som är ett bra vin och inte.

I min värld befinner sig ett underbart vin, ett sådant som jag minns med glädje, någonstans emellan det punkigt defekta och det sterilt intetsägande. Det är välgjort, men inte livlöst. Det är essentiellt, men inte utan poesi. Det är i rörelse. Jag njuter av det med vetskapen att jag kanske aldrig någonsin kommer att uppleva samma vin igen, för nästa flaska kommer att te sig annorlunda, och det är själva tjusningen. Det är emot ett vins natur att vara statiskt. Vin lever och utvecklas, i flaskan i glaset, i mötet med oss. Eric Asimov skriver “sanningen är att vin – bra vin- vägrar att konformeras till någons behov av visshet. Bra viner lever. De förändras (…) Visshet är fienden till gott vin” (How to love wine, min översättning).

Vin är den perfekta materialiseringen av Wabi-Sabis obeständiga, flyktiga skönhet. Den sekund vi tror vi har fångat vinets essens har det redan förändrats. Eller är det vi som har förändrats? Det kanske är oviktigt.

 

De bästa vintipsen & recepten, rätt ner i din inkorg.

Vi älskar att dela med oss av det goda vi provar. Ta del av våra undangömda favoriter genom att registrera dig här.