Norrländsk bärkraft
Lästid: 3 minuter
Tonerna av folkmusik studsade som stenmackor över sjön och skratten porlade i den ljusa kvällen. Jag köpte fem lotter och vann högsta vinsten på den första – en mjuk nalle i min egen storlek – och kastade resterande fyra. Som om inte detta vore nog så fick jag sedan avnjuta favoriträtten palt, i generösa mängder, till middag på dansfestivalens servering.
Det var Björndansen i Norsjö, Västerbotten, sommaren 1989. 33 år senare är samma lilla norrländska kommuns utgångspunkt för ännu en sprudlande känsla av lycka. Visst är det svårt att tävla med barndomens eufori, men när jag snurrar glaset med blåbärsvin från Idunn Wine, doftar, snurrar igen och sedan tar en klunk, fylls hela jag av värme och en känsla av hopp. Och kanske framförallt, förvåning. Över att det går att göra ett så elegant vin på bär. Dryckens färg strålar blåröd, klar och inbjudande i försommarljuset. Vid första sniffen så skulle jag kunnat missta drycken för ett lätt och ungt druvvin, kryddigt och fruktigt, med uppiggande toner av kanel och lakrits, men den första klunken tar mig direkt in i barndomens blåbärsskogar. Mer än bara en smak så är detta ett minne: av varma sensommardagar, skuggiga skogspartier, myggbett och magi. Av att skogen är generös; av att få äta hur mycket man vill, av att få kladda ned ansikte och händer, av att inte vilja gå hem.
Projektet Idunn, baserat i Norsjö, drivs av viljan att ta tillvara på de norrländska skogarnas råvaror, en vision som inte realiserats en dag för tidigt. 2012 gjorde grundarna av Idunn det första blåbärsvinet i sitt vineri i byn Rålund. Vägen till de fina produkter som företaget stoltserar med idag var lång och arbetsam och innebar många års experimenterande. Samarbetet med en vinmakare, sommelier och oenolog från Kanada – ett land där erfarenheten av att göra vin på bär är lång – var avgörande för att höja kvaliteten. Idag tillverkar Idunn torrt vin, kryddat aperitifvin, rosévin och glögg på blåbär och lingon.
Det är ingen slump att just vindruvan historiskt har dyrkats för framställning av jästa drycker, den har alla de attribut som behövs för att kunna ge långlivade och fantastiska viner. Men de svenska bären har, kanske till mångas förvåning, också imponerande förutsättningar för vinmakeri. Det nordiska blåbäret har till exempel en fantastisk naturlig syra och ett tanninrikt skal som dessutom är relativt tjockt i förhållande till det lilla bäret. För att inte tala om hur sprängfyllda med antioxidanter de små blå bären är, och befriade från histaminer. En liten extra dos socker krävs för att sätta igång jäsningen men i övrigt är bäret tacksamt att omvandla till vin.
I Nordeuropa är det långt ifrån en nymodighet att göra viner på frukt och bär. Parallellt med att internationella influenser gjorde utländskt vin populärt under 1700-talet så frodades i Sverige de inhemska bär- och fruktvinerna som en slags motreaktion. Viner på blåbär, lingon, vinbär, krusbär, hallon, körsbär och äpplen hör till det svenska dryckeskulturarvet. Men den långa traditionen till trots så känns bärviner som ett otroligt samtida fenomen. I dagens sökande efter det lokala och en lägre miljöpåverkan är det svårt att hitta något som ligger mer rätt i tiden än drycker på vildvuxna bär som inte behöver besprutning. Lägg till detta ett gediget hantverk och vi har en produkt som är både hållbar och unik.
För det är just detta – att skapa något unikt. Det är ju mycket tal om svenskt vin nu, och då syftar jag på vin enligt den lagstadgade definitionen, gjort på vindruvor. Det är en spännande utveckling och kvaliteten har ökat drastiskt under få års tid. Klimatförändringar, speciellt anpassade druvsorter och ökad kunskap gör att många anser att Sverige snart kan komma att bli (eller kanske redan är) ett vinland att räkna med. Men ibland kan man fråga sig varför vi går över ån efter vatten. När vår egen natur är välsignad med fina råvaror som kan ge drycker med en verklig smak av plats. Influenser och internationalisering är underbart, men att kalla Skåne för Sveriges Toscana är i mina öron bara fånigt. Skåne är inte Toscana, och ska heller inte vara det. Men Toscana är inte heller Skåne. Varför inte skifta utgångspunkten? Vilka länder kan jämföra sina bär med de nordiska i intensitet, friskhet och aromatik? Alla som smakat italienska jordgubbar eller amerikanska blåbär förstår vad jag menar.
Projekt som Idunn ger mig hopp om att vi ska kunna använda oss av våra inhemska resurser på ett sätt som inte kompromissar med kvaliteten i framtiden. Och helt partiskt önskar jag att just Norrland ska få en särskild plats i den svenska växande dryckeskultur som jag tror och hoppas ska slå världen med häpnad. Det värmer mitt hjärta extra mycket att se den glesbygd som länge kämpat med avfolkning och identitetskris, ge upphov till innovativa och bärkraftiga projekt inom gastronomi. Att se skatterna från de vida norrländska skogarna få komma till tals i en tid där vi släpar hem importerade bär från mataffärernas frysdiskar.
Slutligen, det som växer tillsammans passar ihop, sägs det ju. Och jag blundar och föreställer mig hur ett lagom svalt glas av Idunns blåbärsvin lägger sig som ett väldoftande snårris över den ångande, nykokta palten.
Idunns somriga rosé på lingon, Bergskär 2020, släpps i TSE den 10 juni 2022. Det är ett bärvin med frisk och syrlig smak av lingon, kryddor och örter.
