Champagne – öppnar för hybrider

Effekterna av klimatförändringarna är något vinodlare varit varse om länge. Anpassning av odlingsmetoder är ett sätt att hantera utmaningen, ett annat är att välja druvor med motståndskraft mot sjukdomar som frodas i extrem väderlek. I Bordeaux, där den tidigt mognande merlot hotas av stigande temperaturer, tilläts sex nya druvsorter 2021. Här handlade det om ”vanliga” druvor av den europeiska arten vitis vinifera – något som kan vara nog så banbrytande i ett klassiskt vinområde. I Champagne har en mer radikal förändring trätt i kraft; sedan september 2022 är hybriddruvan voltis godkänd i produktionen under en försöksperiod på tio år.

En korsning sker mellan två eller flera druvor tillhörandes samma vitis-art; till exempel så är cabernet sauvignon en korsning mellan vitis vinifera-druvorna cabernet franc och sauvignon blanc. En hybriddruva å andra sidan är resultatet av en korsbefruktning mellan olika vitis-arter; till exempel europeiska vitis vinifera och amerikanska vitis labrusca. Målet är att få fram egenskaper som härdighet mot kyla, torka, fukt eller svampangrepp – det senare vitis viniferas akilleshäl – och kunna minimera användningen av kemikalier.

Hybridisering är ingenting nytt, även om tekniken förfinats. I samband med vinlusens framfart i Europa under 1800-talet spreds användningen, medan man under 1900-talet istället förlitade sig på bekämpningsmedel. Hybrider har länge odlats i områden där vitis vinifera har svårt att mogna, som i norra USA och i norra Europa. Dock har de förföljts av ett dåligt rykte, eftersom de ofta använts i lågkvalitativa bulkviner. En distinkt smakprofil i vissa sorter har bidragit till skepsisen. I dagens dynamiska vinvärld, med nya framväxande vinregioner och ett ökat fokus på hållbarhet, tycks de dock vara på god väg att få en renässans.

Initiativet i Champagne är en del i en större miljösatsning av regionen. Redan 2003 utformades en plan för att minska koldioxidavtrycket med hjälp av lättare flaskor, avfallsåtervinning och omvandling av biomassa. Jämfört med 30-årsperioden 1961–1990 har medeltemperaturen i regionen stigit med 1,3 grader och skörden tidigarelagts 20 dagar. Hittills har förändringarna haft en positiv inverkan på druvmustens kvalitet, men metoder för att hantera ytterligare framtida temperaturökningar undersöks.

Under 2021 drabbades Champagne först av frost, och sedan av svampsjukdomen mjöldagg som drastiskt minskade produktionen. Försöket med hybrider kommer således rätt i tiden, även om det är frukten av en lång, och också ifrågasatt, process. Sedan 2010 har Champagne deltagit i programmet INRAE-ResDur, vars mål är att ta fram resistenta druvor för kvalitativt vinmakeri. Voltis var en av fyra hybrider som efter experimentplanteringar fick en plats i den officiella franska katalogen över druvor. Utöver att vara den första hybriddruvan i Champagne, så är voltis den första svampresistenta hybrid som tillåts i ett AOC-vin i Frankrike.

Voltis är helt och hållet resistent mot mjöldagg och har mycket hög motståndskraft mot dunmögel – två vingårdssjukdomar som kan provoceras av höga temperaturer och hög luftfuktighet. Druvan är en korsning mellan villaris och hybriddruvan VRH3159-2-12 och innehåller DNA från flera olika vitis-arter. Den ger fylliga viner med lång eftersmak och relativt hög syra. Voltis blir den åttonde druvan som tillåts i produktionen av Champagne, utöver pinot noir, pinot meunier, chardonnay, arbane, petit meslier, pinot blanc och pinot gris. Planteringarna av voltis får max uppgå till fem procent av odlarens totala areal och max utgöra tio procent av cuvéen. Bland övriga vinodlingsregler som har justerats för att ge miljömässiga fördelar ingår “vignes semi-larges” – en ökning av det tillåtna avståndet mellan raderna av vinrankor.

Utbredningen av hybriddruvor i Europa är ännu sparsam, men en förändring kan skönjas. Kunskapen om druvors genuppsättning är idag betydligt mer avancerad än tidigare, och druvförädlingen tar hänsyn både till funktion och smakprofil. Många vinmakare världen över gör idag viner på hybrider utan att kompromissa med kvaliteten. Konsumenters inställning tycks också successivt förändras, i samband med en ökad nyfikenhet på nya druvor och stilar. Naturvinsvärlden har anammat hybriderna inte enbart av miljöskäl, men också genom viljan att utforska. Druvorna kan vara intressanta både för ekologiska odlare, eftersom bruket av koppar ifrågasätts allt mer, och för konventionella odlare som utmanas av att sjukdomar utvecklar resistens mot syntetiska bekämpningsmedel.

Hybrider har i alla tider varit resultatet av anpassningar till svåra omständigheter. Vad gäller Champagne så är det inte experimentlusta som drivit utvecklingen, utan nödvändigheten att tänka långsiktigt och önskan att bevara vinets karaktär i en oviss framtid. Att en förändring som denna sker just i ett traditionsbundet och välrenommerat område som Champagne kan också få en större betydelse – kanske kan det bidra till att göra övergången till en acceptans av hybriddruvor som en del i framtidens hållbara vinmakeri lättare.

 

Mer om Champagne av Karin Ericson